Efter lördagens långpromenad i skogen på förmiddagen så såg det ut så här hemma.
Typisk Bernerstil på de båda.
Tänk att så pass stora o klumpiga hunder är så mjuka o böjbara o kan göra sig till en ostkrok.
När vi kommit hem så började snöstormen
Soffan blev en lagom plats att tillbringa eftermiddagen på.
Jag var trött, klev upp i ottan o jobbade, så jag tyckte att jag fick lite slappartid.
Sambon snickrade klart i köket, nån list som saknats o sånt.
Visst är dom vackra, står sig än. Lite snarlik pelikantulpanen.
Alltså bland det värsta jag vet är att kräkas, för det första är det sjukt äckligt.
Stoppa ner huvudet där man i vanliga fall har rumpan (läs toalett), okej jag stoppar ju inte ner hela huvudet men typ ja ni vet. Lördagsnatt så mådde jag så jävla illa, vaknade en gång i timmen o sprang upp o ropade i toastolen. Fröknarna tycker det är sååå besvärligt o blir lite oroliga i kroppen. Dom förstår nog inte riktigt vad som hände o så snubblar jag ju hejvilt på dom när jag kliver upp o har halvbråttom. Orsaken...ingen aning, men jävla äckligt är det iallafall. Nu är jag pigg som en mört eller det var jag när jag vaknade när jag skulle imorse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar