I fyra dagar (samtliga sökdagar) hjälpte jag Missing People, Polis och Hemvärnet att söka efter Åke.
Vi gick skallgång i timme efter timme, över stock och sten, i bäckar och över myrar, branta backar, snårig skog och sly, öppna hyggen och i samhällets bodar, över kyrkogården och under granris. Vi var jättemånga som koncentrerade sig till max, vi sökte, gick och undrade. Inte ett spår, inte minsta lilla detalj förutom mannen som träffade honom vi stigen till kyrkan på torsdagkvällen vid halvsex. Hemma ligger hans sjuka fru, ensam och oförmögen att ta sig ut och söka.
Vi har haft fantastiskt väder, det har verkligen varit med oss. Tyvärr så är troligheten att Åke är vid liv inte befintlig längre om han är ute i terrängen. Polisten avbryter sökandet efter råd med läkare, dock är det fortfarande ett polisärende.
Polisen har varit fantastisk, fjällräddarna, hundförarna hemvärnet likaså liksom alla ortsbor som ställt upp. Och polisen är så glada för all hjälp dom fått, vilket möjliggjorde att områdena söktes av fortare och med fler ögon. Dom var imponerade av engagemanget och av orken. Och väldigt noga med att framföra det och tacka. Polisen har haft en riktigt stor insats och även hemvärnsgubbarna som kört natt och dag. Jämtkrogen bjöd på halva lunchen fredag-söndag och i måndags bjöd Folkets Hus på lunch för alla oss som sökte.
Jag är inte trött i kroppen eller benen, men jag är trött i hjärnan, i ögonen. Koncentrationen. Funderingarna.
Jag hoppas att Åke återfinns innan vintern, så kroppen får komma till ro liksom själen. Så att hans fru får vetskap, bli dödsförklarad (om han är död vill säga), få en punkt på försvinnandet. En upplevelse "rikare", jag hade så gärna varit utan den, men av den har jag lärt mig mycket, pratat med människor jag aldrig skulle pratat med annars och framför allt fått en helt annan syn på vissa människor och det till det positiva, så otroligt roligt.
Resten av veckan (tisdag-onsdag) har det varit jobb för hela slanten och lite till.
Och äntligen har det kommit upp nya rena fina gardiner i köket, sambon har längtat så nu ligger jag på lite plus igen ; ). Tvättat och packat upp Kretaväskan, lite snabbare engagemang än efter Londonresan..där väskan fortfarande inte är riktigt uppackad (så jävla slött så det är inte sant). Kanske ska stänga igen den o dra iväg igen.
I spöregnet igår blev hundpromenaden snabb och kort, Greta tyckte det var fruktansvärt och jag likaså. Ikväll var det varmt och uppehåll, så skönt det var och efter det blev det PT-övningar med Greta liggandes mestadels snett under mig och Holly funderande bredvid varför hon ska ha konkurrens om matte. En liten dispyt uppkom.
Efter kundjobbet idag var det meningen jag skulle blåsa ner till Ånge en sväng för att hämta jobb, jag slutade tidigt vid halvfem sån jävla skön lyx. Men jag åkte o handlade, fixade käk o mådde lite gott istället och fixat och trixat lite. Sambon var också hemma tidigt. Telefonen fick vara på kontoret. Jobbväskan ouppackad. Posten oöppnad. Mailen liggande tills imorgon. Efter friskluft och flås, en träff med Hans så har jag landat i tv-soffan och här sitter jag ett tag ikväll. Ville så jävla gärna trycka i mig en chokladkaka, blev en kiwi..chokladkakan är kvar till lördagsgodis (hoppas jag!).
Åh, det var ingen struktur ikväll, inget vettiga ord alls. Slutar upp här o spanar på Chicago Fire grabbarna. Ute är det mörkt o jag har blivit lite mörkrädd igen..har jag inte varit sen innan jag blev med Nixon. Går kanske över...när liket är funnet...buuu huuu buuu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar