Den gamla hunden

En härlig PW/löptur runt ett fruset elljusspår fick starta dagen, höstkylan bet i öronen (mössa hade varit att föredra..ni kan ju tänka er vilken motvind jag får i min löptakt!).

En riktigt god restaurangmiddag med bästa Lotta fick påbörja kvällen i Sundsvall, ett slaskigt mörkt ställe idag (här sken ju nästan solen). Den pratande googlemapsbruttan hjälpte mig till alldeles rätt parkering, trots tvivel av fru H (hörde minsann hennes tveksamhet om jag verkligen var på rätt torg, precis som om Sundsvall skulle ha miljoner av dom). Den älskade sambon hjälpte mig med skyltarna, vilka förtäljer inte historien för då tas eventuellt körkortet av mig o då kommer krokodiltårarna o jag måste be pappa ringa polisen så jag får tillbaka det. Skyltarna, jo men som Lotta säger jag har en blindfläck då det gäller vissa av dom. Oftast missar jag skyltar helt o hållet, speciellt hastighetsskyltarna. Inte att jag bara ignorerar dom, jag ser dom inte, fel o byta färg på dom eller nått (hjälper inte med blinkskyltar för VulkMagnus påstår att i Stöde har den funnits i flera år, jag såg den typ för inte så länge sen). Har jag tur när det kommer fartkameror så pratar jag med Hans H (taxichaffis) eller sambon, jag behöver bara säga "va fan är det för hastighet i Jurikan" o så kläcker dom ur sig någon siffra o vips slapp jag bli fotad : ) eventuellt är jag skyldig dom både en o två tusenlappar. Sen finns det vissa diffusa skyltar oftast placerade i tätorter, samhällen, städer. Suck.

Jo, restaurangen hette antigen 7 eller 4 kryddor, jättemysigt ställe o god mat. Det vill jag besöka fler gånger. Surr med Lotta eller ja jag lyssnar mest ; ) säger nähä nån gång o så varierar jag med jaha.

Kvällen fortsatte på Veteränirhuset Södra Berget.
Ole Frykman, veterinär med specialisering inom kirurgi och ortopedi jobbat på bland annat Strömsholm etc, föreläste om den gamla hunden. Eftersom vi nu då är ägare till Berner Sennen så kan det ju vara intressant att höra om hur den gamla hunden blir gammal, beter sig osv ; ) med tanke på Bernerns fantastiskt höga medelålder. Nu håller vi tummarna för Chappe o Diva som med sina 7 och 8 år är ålderhundarna i gänget och pigga härliga sådana. Sedan fick jag vara med om svärmors Camelia som blev...14-15 år något, hon var en vacker tjurig dam som fick leva länge.

Det var en intressant föreläsning, som berörde de flesta delarna med lite skrap på ytan, finge han en dag på sig hade han säkert tid att skrapa och berätta ännu mer ingående. Han berörde luktsinne, nerver, hjärta, leder o brosk, beteende, hörsel och syn, kost, vikt, ork, stelheten, ork (lovar inte skriva ork något mer..) och lite annat (kommer inte ihåg allt även om jag låtsas). Hur en hund sakta åldras helt enkelt.

När är det dags? Den sista, slutgiltiga och jobbiga frågan man ställs inför förr eller senare.
En hund oavsett ålder ska ha rätt att ha och känna livskvalitet, värdighet och funktion.
När dessa tre ord inte finns kvar i hundens liv, då är det dags.
O man känner det på sig.
Varje hund har en egen sorts livskvalitet för någon är det kanske att få ligga i soffan hela dagen, gå ut när den behöver för att sedan gå in o må gott i soffan igen, för någon annan kanske det är att ligga på bron o titta ut över tomten.
Värdighet för en hund är t ex när dom kan hålla sig fortfarande, när dom inte kissar eller bajsar inne. När dom kan gå ut själv och inte behöver bli buren.
Funktion, varje hund har en funktion i livet när ingen funktion fylls finns inget liv längre.

Så sant, dessa tre ord.