På resande fot

En riktig njutdag hade vi igår, började med lyxfrukosten ute i solskenet med solbrillor på. Alltså frukosten är fantastisk, apelsinmarmeladen går liksom inte förklara, är som dom precis plockat ner apelsinen o rivit den smått, kött, saft o skal. Det är väl så det är gjort. Vi tar sovmorgon alla dagar o likförbannat är det nyfyllt på faten, äppelpajen varm o kaffet nybryggt. Fy fan, blir lite för bortskämd nu. Sambon får det tufft när vi kommer hem! Dessutom ska han säga Gooood Morning o flina till öronen, gärna med lite övertygelse ; ). Här gör dom det verkligen på slentrian, dom drar alla vackra ord dom kan i en harang, så är det liksom gjort. Jättetrevlig personal, väluppfostrade till max som sig bör o i slutet av säsongen går det väl på rutin.

Vi gick strandpromenad åt andra hållet igår, barfota i strandkanten.

Sen solade vi, badade i vågorna. Vågorna var starka o för oss ganska höga, det var mäktigt, varmt o avslappnande. Bruset. Styrkan. Värmen. Saltet.

En eftermiddagspromenad på huvudgatan genom orten. Avslutade med middag på hotellets restaurang. God kycklingfilé med pesto, soltorkade tomater o fetaoströra.

Unnade oss dessert när vi ändå var på lyxmiddag ; ).

 Alltså jag brukar inte sucka över mycket choklad...men detta tog verkligen priset. Beställde chokladsufflé. In kommer ett fat med en fantastiskt glass god o rund i smaken, en strimma jordgubbssås o TVÅ stora chokladsuffléer, stora som dom brukar vara. Jag tittade på Magnus o gapskrattade, frågade om jag missat nått med texten i menyn om det var för två men det va det inte. O inte fan kunde vi dela heller, vi beställde en var. Alltså den var himmelsk, chokladen flöt ut varm o god när man delade med gaffeln. Det smälte i munnen. Men två var liiiite mäktigt även för mig. Fick absolut inte fråga efter doggybag för Magnus...attans.
Kvaliteten på hotellets mat är verkligen bra, trots lite väl stora portioner.

Ser ni huset långt där nere, snirkelvägen har tagit oss upp 

därifrån o nu står jag på kanten av vägen.

Idag så hyrde vi en bil, jag fick inte bestämma (nu heller...) så det blev ingen Porsche det blev nån jävla Hybrid som jag förträngt märket på. Vi åkte västra sidan av Kreta vid havet mot Kissamos, vilka vyer, vilka berg o dalar. Det var högt o smala vägar, vissa partier körde min kära sambo vänstertrafik då han är frenetiskt höjdrädd. O han vägrade släppa ratten till mig. Som jag tjatade om att jag ville köra, lovade köra sakta bara tuta lite, men nä, morr, nu får jag hyra bil själv o dra iväg. Det var häftigt, stup rakt ner, inga räcken, det går inte beskriva upplevelsen men jag njöt o sambon kunde inte fatta hur fan vi kunde ta den vägen ; ).

Sötast var alla bergsgetter, vid ett ställe stannade vi där det var massor av dom, några hade till med klättrat upp i trädkronorna. Har bilder på kameran så dom kommer när jag är hemma.
Stannade i en liten pittoresk grekisk by o åt tzatziki o fetaost med bröd. Tog grekiskt kaffe...för första o sista gången. Tro fan dom dricker ouzo hela tiden, skölja ner sumpen. Det var en liten jävla kaffekopp o halva var finmald sump? Okej...

Bilade vidare upp på toppen av det högsta berget på en riktig kostig, bad Magnus leka rallyallan men han vägrade.

Åkte ner till Elafonisi, den rosa stranden. Vilken upplevelse. Lång strand med fin mjuk varm len sand, långgrunt hav där man kunde gå långt långt ut till små öar o klippor. I vattnet fanns djup mellan sandbankarna där man kunde simma. Det var rosaskimrande i strandkanten o i vattnet av snäckor. Vattnet ljusblått, grönt, rosa. Varmt.
Det var ömhet för själen! Dit ska jag tillbaka, ligga en hel dag o må gott o njuta. Lotta, är du på?

Vi bilade hemåt, sambon gav fortfarande inte vika för mitt tjat om ratten..gah när fan fick han ensamrätt på att bestämma. Smått osams om saken o jag vägrade fortsätta läsa kartan så han körde vilse (å andra sidan brukar det inte spela nån roll om jag läser kartan eller inte för jag brukar hitta på vart man ska köra för jag ids inte läsa o hoppar över massa så det brukar bli fel ändå).

Middag vid poolen o färskpressad apelsinjuice, sämre kan man ha det gott folk!