Gäster på besök, svampiga

 

Igår åkte Greta till veterinären i Sundsvall med sitt kisseri, urinprovet visade ingen urinvägsinfektion med däremot många kristaller så vi gjorde ultraljud för att leta stenar i urinblåsan och njuren. Så medans veterinären letade stenar letade jag tumörer (med ena ögat stängt av rädsla). Varken stenar eller tumörer fanns, jippie! Greta la sig på rygg snällt och lugnt, blev rakad på magen, hon bara finner sig och gör som hon blir tillsagd även om hon egentligen inte vill. Mycket trevlig hund var bedömningen av Ulrik, veterinären, sånt är alltid roligt att höra. När jag letade febrilt efter tumörer jag inte ville finna (måste alltid måla fan på väggen o tro det värsta o jag tror alltid det är tumörer om det så är en vagel i ögat på hundarna) o sa till veterinären att jag hoppas inte jag finner något oönskat, svarar han "har hon tjuvparat sig". Han trodde det var valpar jag var orolig för : ).

Livmodern var något något förstorad bara några millimeter, ska jag kolla upp igen om några veckor, så det så. Kan bero på löpet som var sist, hon var lite skendräktig nämligen. Men jag vill vara säker när jag hört något skumt, vill kunna sova lugnt så ett återbesök är det värt helt klart.

 

Dom tog ett urinprov direkt från urinblåsan med en spruta genom magen, rätt häftigt, Greta märkte verkligen ingenting! Skickas på odling för att få något säkerställt. O så ska hon käka ja..urinmat säger jag men det är naturligtvis inte urin, utan nått som är bra mot inte fan vet jag..urinstenar kanske. Måste mest troligen läsa på det för Lotta kommer att ha något förhör, ett tusen frågor ställer hon alltid o jag kan svara på ca 10% så hon tycker troligen att jag frågar för lite o lyssnar för lite på veterinärerna. Åh, ja det är nog någon fobi, frågar jag kanske jag får höra nått jag inte vill. Nä men jag vet ju inte vad jag ska fråga, varje gång försöker jag koncentrera mig o fråga nått men sen ställer alltid Lotta nån annan jävla konstig fråga som varför då eller hur då eller när då o då vet jag inte svaret...ops...Attans. Nästa gång jag ska dit ska jag fråga varför det om allt, ´"har du tvättat hennes öron" "varför det" "har hon kissat normalt" "varför det" "nu kollar vi öronen" "varför det" "nu ska du betala" "varför det" ; )

Nädå, men Lotta kommer alltid på massa smarta frågor som inte jag kommer på. Ska plugga på.

 

Däremot så har hon ju haft ett jävla tjorv med höger öra, hon är en öronhund som lätt blir smutsig så vi får tvätta ofta. Hon hade främmande i örat av gästsvampar, så nu får hon droppar och daglig tvätt med Divas favorit öronsvällmedel ; ). Så ska gästerna flytta. Hon har haft sådana gäster förut, ovälkomna jävlar. Men vi ska tukta bort dom.

 

Efter veterinärbesöket så drog vi på stan o käkade god middag med bästa Lotta. En härlig onsdag, att träffa henne mitt i veckan är extra lyx.

 

Vår rakade söta goa Greta

 

Eftersom jag inte äger några olästa tidningar så har jag införskaffat fyra till idag (sambon suckade o mumlade nått om han skulle lägga dom i högarna..)

 

Dessutom har jag varit på advokatbesök idag, lärorikt, intressant o så fick jag massa beröm (nästan så jag blev generad, nej för fan bara mallig o lite skrytig) för min ordning o vakenhet. Han tyckte jag skulle fakturera min kund dyrt, haha : ) nu blir det timhöjning ; )

 

Avslutar med kvällspromenaden

Ikväll fick vi sällskap av husse som jobbat två nätter

O så lite telefonsurr med pappa

Tisdagstrim o bymörker

 

Titta så svart vi har längs E14 genom byn, reflexerna var på idag så husse såg oss minsann när han dundrade förbi med lastbilen o tutade. Nått tok är det med lysena, ser ärligt mest ingenting när vi går längs trottoaren o varför jag tjurar på o går där...jag vet inte..imorgonkväll väljer jag nog en annan gata med fröknarna. Greta har fått tjorv med kisseriet så imorgon blir det veterinären i Sundsvall en sväng, det är exakt ett år sedan som hon fick urinvägsinfektion. När jag var i London med Marita.

Nu vet jag då inte om det är det men troligen. O eftersom jag aldrig någonsin mer åker till djursjukhuset i Östersund efter deras gräsliga försök att skicka Greta till hundhimlen o veterinärens nonchalans, så styr jag mot Sundsvall o så hoppas jag på få till en middagsdejt med bästa Lotta.

Jobbar jag riktigt effektivt på förmiddagen så kanske jag hinner göra lite ärenden när jag liks är i stora staden.

 

Thidas Lurviga Tassar, Dogge o Hollys egna lilla klubb den lever minsann än ; )

Har verkligen misskött en hel del på sistonde, har alldeles för mycket planerat hela tiden på gott o ont. Gott, jag har roliga o mindre roliga saker att fylla almanackan med (mest roliga..tror inte jag haft någon mindre rolig dvs orolig..fniss). Ont, det är massa jag inte hinner som jag vill hinna, som jag prioriterar bort, roliga saker o så måstesaker.

 

Pälsvården på fröknarna har jag prioriterat bort, å andra sidan den sköts till 110% på sommar/utställningssäsongen. Sen blir jag väl nöjd ett tag o likaså fröknarna att stå på bordet o bli fnissad o snygg. Men nu har jag cravings! Trimma, borsta o kamma o fixa o dona.

 

Tassarna ser anskrämliga ut! Stackars hundar trampar på sin egen päls.

Ikväll åkte kam o sax fram, mitt trimbord är stort o tungt o är utomhus. Måste köpa ett litet trimbord jag kan ha inne, för hallå så jävla obekvämt o osmidigt att krypa på golvet. Får inte till finishen riktigt, får inte saxen åt det håll jag vill o efter bortskämdheten att ha dom uppe på ett bord vill jag inte ha dom på golvet.

 

Hundarna behöver badas, det blir efter Gretas veterinärbesök. Vill inte trötta ut henne i onödan om hon är sjuk, då behöver hon vila o må gott. Men jag började trimma tassar o öron. Älskar trimma öron o tassar. Blir så snyggt! Haha..tänk när jag älskade flur : ) åh så jag grät inombords när Fru Uppfödare klippte bort Gretas fluröron till första Byskehelgen. Åh så jag blev kär sen både i Lotta ; ) o Gretas öron. Det är så snyggt, ser så välvårdat ut.

Misstänker ni tycker jag är urtråkig i bilder o text nu, men det är verkligen ett intresse.

Klippa, kamma, borsta, titta, göra om, göra bättre, avvakta, titta mer, trimma lite till. Lära sig mer o mer, bli mer o mer van, duktigare. Finare hundar. Jag tycker det är überkul. Efter att jag o Lotta fick lära oss lite knep o knåp blev det ännu roligare.

 

Titta så runda fina tassar. Mjuka i formen. Rena.

 

Nöjd för denna kväll, både jag o fröknar.

Nu ska jag beställa bord får jag fortsätta sen.

Vintertidsmörkt

 

Äntligen kom en leverans med New Body, Erik förbarmade sig och sålde ett gäng kartonger till mig.

Köper i princip bara trosor och strumpor av New Body, grym kvalitet och sköna.

Så i eftermiddag gjorde vi upp finanserna och jag fyllde garderoben.

Alltså vem har kommit på vintertid!?

Kvällspromenaden var kolsvart, inte gjorde det saken bättre att gatlyktorna på byn inte fungerade.

Måste införskaffa pannlampa tror jag, i alla fall börja med att använda reflex. För är det svart i lysena så syns man ju inte när man tjavar runt på trottoarerna heller.

Sommartid är bättre och skönare för ögon och själ.

Jag vill inte ha ljusare på morgonen, jag vill ha ljusare på kvällen för det är då jag är ute.

Kvällarna blir så korta.

Gah!

 

Fröknarna är småtrötta efter helgen, har nog mest sovit. Själv har jag jobbat, gjort lite sånt som legat och som jag skjutit framför mig. Skönt som attans när det är gjort.

Lyckats hitta massa olästa tidningar som jag sorterat upp i tre högar, mat-baktidningar, nöjestidningar (Amelia och Tara), må bra och träningstidningar. Tyckte nyss jag sorterade och läste ikapp en massa, jag är så j-vla hopplös på detta. Är besatt av tidningar..men vore ju en fördel att läsa dom jag köper också.

 

Nu ska jag fokusera på Cancergalan på Sjuan på tv.

Vacker musik

Många som drabbas

Många tragedier

Många som räddats

Många som ska räddas

Rolf

 

Fick ett så fint kort på Rolf av svärmor idag

 

Det är så här jag kommer minnas honom, lugn och god i hjärtat.

Han var bland annat konstnär, målade så vackra tavlor. Magnus har en så vacker som vi kan vila våra ögon på o minnas honom.

Rolf älskade barn och han älskade hundar.

Han var en fantastisk berättare och höll gärna tal som både framkallade skratt och tårar.

Han älskade sötsaker o sova i fåtöljen med tv:n brusande.

Napoleonbakelsen var en favorit.

Han brann för rättvisa och ett gott samhälle.

Hans stora kärlek var Kerstin. Kerstin, kvinnan som jag så ser upp till och som är en stor förebild för mig. Jag har haft förmånen att känna dessa två människor i 22 år och det finns bara gott att säga.

Förutom den första middagen jag bjöds på ; ) det finns en sak jag verkligen inte vill äta, anjovis, vad dom bjöd på ... anjovisrullar : ) jisses så Magnus satt o flinade gott åt mig. Vad jag gjorde, åt och log. Kerstin är fantastisk på matlagning och bakning. Hennes kakfat har alltid varit enorma och fyllda med godsaker, till Rolfs glädje. Idag är hon kvar, inte ensam, för hon har en stor familj runt sig och många goda vänner. Men hennes hälft finns inte kvar o hur stark man än är, hur många erfarenheter man än har o hur mycket vänner än ställer upp...han är borta o det är klart ingen kan ersätta honom. Sedan så underlättar alla runt omkring och gör livet så mycket ljusare i ett sorgearbete.

 

Jag kommer sakna Rolf, så många minnen bär jag med mig.

Rolf skrev lite memoarer, jag hade förmånen att få renskriva dom.

Jag har och har aldrig haft någon egen morfar så jag har i hemlighet delat honom med hans barnbarn, Rolf är precis som en morfar ska vara, jag frågade aldrig om lov om att få dela..jag tog förgivet o sa inget ; ).

 

Tänk att få leva i 93 år

Sorg & Glädje

I fredags begravde vi morfar Rolf (Magnus morfar), 93 härliga år blev han och i långt över 60 år så var han o Kerstin gifta. Han har haft ett långt liv, fått vara med om massor och upplevt en hel del, tänk all utveckling som varit sedan 1920! All ny teknik. Alla människor han hunnit möta. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn. De sista åren så insjuknade han i Alzheimers, en så sorglig sjukdom.
Kvällen spenderades med Kerstin och hela familjen i Matfors.

Igår lördag så gick vi en vända med hundarna i ett lite bitigt samhälle innan vi intog Jämtlandsgatan 24 och umgicks med Christina, Daniel, underbara Linn och Maja, Eva-Britt (inte katterna som flytt ner i källaren), Martin och Janni. Så naturligtvis alla hundarna Tindra, Draka, Greta o Holly. Vi gick en höstpromenad runt kyrkan o tände ljus (ja inte jag då..ljungen lyser med sin frånvaro..skumt o lite skämsigt), hundarna fick springa bort buset i benen (innebär att Holly o Greta jagade Tindra som tycker dom är lite stora o läbbiga trots sin eviga snällhet, Draka låtsades inte som dom var roliga alls o gick lite malligt med husse). Vi åt en god lunch och middag, fikade gott. Umgicks och mös med Linn o Maja, ja vi umgicks med dom andra också naturligtvis men dom mös vi inte så mycket med ; ). Linn och jag byggde koja och sen läste/berättade hon flera sagor för mig, ungefär så att jag var nära att somna.

Söndagen började med en långrunda med hundarna och sedan så nyttjade vi timmarna med 24:orna, passade på innan färden påbörjades mot Umeå och vi får vänta och längta tills nästa gång vi ses. Kameran fick följa idag så här kommer lite bilder på de finaste flickorna.

 

Morbror Magnus o Linn

 

Vägrar släppa sin morbror, hon skulle ta med honom hem

 

Lillasyster Maja, söta goa mjuka

 

Kurragömma med morbror som gömmer sig medan flickorna räknar

 

Greta håller koll

 

 

 

Kvällen avslutade jag på bio med Marita, Skumtimmen, bra film!

Stort engagemang

I fyra dagar (samtliga sökdagar) hjälpte jag Missing People, Polis och Hemvärnet att söka efter Åke.
Vi gick skallgång i timme efter timme, över stock och sten, i bäckar och över myrar, branta backar, snårig skog och sly, öppna hyggen och i samhällets bodar, över kyrkogården och under granris. Vi var jättemånga som koncentrerade sig till max, vi sökte, gick och undrade. Inte ett spår, inte minsta lilla detalj förutom mannen som träffade honom vi stigen till kyrkan på torsdagkvällen vid halvsex. Hemma ligger hans sjuka fru, ensam och oförmögen att ta sig ut och söka.

Vi har haft fantastiskt väder, det har verkligen varit med oss. Tyvärr så är troligheten att Åke är vid liv inte befintlig längre om han är ute i terrängen. Polisten avbryter sökandet efter råd med läkare, dock är det fortfarande ett polisärende.

Polisen har varit fantastisk, fjällräddarna, hundförarna hemvärnet likaså liksom alla ortsbor som ställt upp. Och polisen är så glada för all hjälp dom fått, vilket möjliggjorde att områdena söktes av fortare och med fler ögon. Dom var imponerade av engagemanget och av orken. Och väldigt noga med att framföra det och tacka. Polisen har haft en riktigt stor insats och även hemvärnsgubbarna som kört natt och dag. Jämtkrogen bjöd på halva lunchen fredag-söndag och i måndags bjöd Folkets Hus på lunch för alla oss som sökte.

Jag är inte trött i kroppen eller benen, men jag är trött i hjärnan, i ögonen. Koncentrationen. Funderingarna.

Jag hoppas att Åke återfinns innan vintern, så kroppen får komma till ro liksom själen. Så att hans fru får vetskap, bli dödsförklarad (om han är död vill säga), få en punkt på försvinnandet. En upplevelse "rikare", jag hade så gärna varit utan den, men av den har jag lärt mig mycket, pratat med människor jag aldrig skulle pratat med annars och framför allt fått en helt annan syn på vissa människor och det till det positiva, så otroligt roligt.

Resten av veckan (tisdag-onsdag) har det varit jobb för hela slanten och lite till.

Och äntligen har det kommit upp nya rena fina gardiner i köket, sambon har längtat så nu ligger jag på lite plus igen ; ). Tvättat och packat upp Kretaväskan, lite snabbare engagemang än efter Londonresan..där väskan fortfarande inte är riktigt uppackad (så jävla slött så det är inte sant). Kanske ska stänga igen den o dra iväg igen.

I spöregnet igår blev hundpromenaden snabb och kort, Greta tyckte det var fruktansvärt och jag likaså. Ikväll var det varmt och uppehåll, så skönt det var och efter det blev det PT-övningar med Greta liggandes mestadels snett under mig och Holly funderande bredvid varför hon ska ha konkurrens om matte. En liten dispyt uppkom.

Efter kundjobbet idag var det meningen jag skulle blåsa ner till Ånge en sväng för att hämta jobb, jag slutade tidigt vid halvfem sån jävla skön lyx. Men jag åkte o handlade, fixade käk o mådde lite gott istället och fixat och trixat lite. Sambon var också hemma tidigt. Telefonen fick vara på kontoret. Jobbväskan ouppackad. Posten oöppnad. Mailen liggande tills imorgon. Efter friskluft och flås, en träff med Hans så har jag landat i tv-soffan och här sitter jag ett tag ikväll. Ville så jävla gärna trycka i mig en chokladkaka, blev en kiwi..chokladkakan är kvar till lördagsgodis (hoppas jag!).

Åh, det var ingen struktur ikväll, inget vettiga ord alls. Slutar upp här o spanar på Chicago Fire grabbarna. Ute är det mörkt o jag har blivit lite mörkrädd igen..har jag inte varit sen innan jag blev med Nixon. Går kanske över...när liket är funnet...buuu huuu buuu.

Missing People

Det känns som Bräcke tappat bort en människa, men naturligtvis har han tappat bort sig själv.
Åke är vår förra granne, han bor med sin fru som idag är väldigt handikappad o själv har han blivit dement som så många andra äldre. Han är en välkänd profil genom sitt fantastiska engagemang i sportklubben, vilket är bra då många känner till honom i utseende o sätt.

I torsdags försvann han o sista personen såg han vid 17.30.
Polisen letade han hela natten, vid frukost hade jag två pannlampor ute på gården smygkikandes överallt, hemvärnet o fjällräddningen sökte. Vid elva hade Missing People samling (dom samarbetar o får instruktioner från polisen) vid polisstationen o eftersom jag kan jobba in min tid på helger o kvällar så var det naturligt för mig att delta.
Eftersom jag o Magnus spenderar o spenderat massor av timmar i många år i skogarna så hittar jag riktigt bra, blev utsedd till patrulledare o fick en grupp att ansvara för. Sedan gick vi på sök i olika områden i ganska tjorvig terräng o i del av samhället till 19.30.
Hotell Jämtkrogen sponsrade alla sökare med halva priset på lunch, så generöst!

Åke är inte funnen ännu, igårnatt var det -11 grader, mildare idag men nu har han varit borta väldigt länge o han är 87 år.

Idag fortsätter vi att hjälpa till vid sökandet.
Jag skulle åkt på MH för I-kullen, som jag väntat på det. Men jag måste verkligen hjälpa till att söka. Ett engagemang är jätteviktigt.

Den gamla hunden

En härlig PW/löptur runt ett fruset elljusspår fick starta dagen, höstkylan bet i öronen (mössa hade varit att föredra..ni kan ju tänka er vilken motvind jag får i min löptakt!).

En riktigt god restaurangmiddag med bästa Lotta fick påbörja kvällen i Sundsvall, ett slaskigt mörkt ställe idag (här sken ju nästan solen). Den pratande googlemapsbruttan hjälpte mig till alldeles rätt parkering, trots tvivel av fru H (hörde minsann hennes tveksamhet om jag verkligen var på rätt torg, precis som om Sundsvall skulle ha miljoner av dom). Den älskade sambon hjälpte mig med skyltarna, vilka förtäljer inte historien för då tas eventuellt körkortet av mig o då kommer krokodiltårarna o jag måste be pappa ringa polisen så jag får tillbaka det. Skyltarna, jo men som Lotta säger jag har en blindfläck då det gäller vissa av dom. Oftast missar jag skyltar helt o hållet, speciellt hastighetsskyltarna. Inte att jag bara ignorerar dom, jag ser dom inte, fel o byta färg på dom eller nått (hjälper inte med blinkskyltar för VulkMagnus påstår att i Stöde har den funnits i flera år, jag såg den typ för inte så länge sen). Har jag tur när det kommer fartkameror så pratar jag med Hans H (taxichaffis) eller sambon, jag behöver bara säga "va fan är det för hastighet i Jurikan" o så kläcker dom ur sig någon siffra o vips slapp jag bli fotad : ) eventuellt är jag skyldig dom både en o två tusenlappar. Sen finns det vissa diffusa skyltar oftast placerade i tätorter, samhällen, städer. Suck.

Jo, restaurangen hette antigen 7 eller 4 kryddor, jättemysigt ställe o god mat. Det vill jag besöka fler gånger. Surr med Lotta eller ja jag lyssnar mest ; ) säger nähä nån gång o så varierar jag med jaha.

Kvällen fortsatte på Veteränirhuset Södra Berget.
Ole Frykman, veterinär med specialisering inom kirurgi och ortopedi jobbat på bland annat Strömsholm etc, föreläste om den gamla hunden. Eftersom vi nu då är ägare till Berner Sennen så kan det ju vara intressant att höra om hur den gamla hunden blir gammal, beter sig osv ; ) med tanke på Bernerns fantastiskt höga medelålder. Nu håller vi tummarna för Chappe o Diva som med sina 7 och 8 år är ålderhundarna i gänget och pigga härliga sådana. Sedan fick jag vara med om svärmors Camelia som blev...14-15 år något, hon var en vacker tjurig dam som fick leva länge.

Det var en intressant föreläsning, som berörde de flesta delarna med lite skrap på ytan, finge han en dag på sig hade han säkert tid att skrapa och berätta ännu mer ingående. Han berörde luktsinne, nerver, hjärta, leder o brosk, beteende, hörsel och syn, kost, vikt, ork, stelheten, ork (lovar inte skriva ork något mer..) och lite annat (kommer inte ihåg allt även om jag låtsas). Hur en hund sakta åldras helt enkelt.

När är det dags? Den sista, slutgiltiga och jobbiga frågan man ställs inför förr eller senare.
En hund oavsett ålder ska ha rätt att ha och känna livskvalitet, värdighet och funktion.
När dessa tre ord inte finns kvar i hundens liv, då är det dags.
O man känner det på sig.
Varje hund har en egen sorts livskvalitet för någon är det kanske att få ligga i soffan hela dagen, gå ut när den behöver för att sedan gå in o må gott i soffan igen, för någon annan kanske det är att ligga på bron o titta ut över tomten.
Värdighet för en hund är t ex när dom kan hålla sig fortfarande, när dom inte kissar eller bajsar inne. När dom kan gå ut själv och inte behöver bli buren.
Funktion, varje hund har en funktion i livet när ingen funktion fylls finns inget liv längre.

Så sant, dessa tre ord.

Fuskis

 

Jag o Holly tog en löprunda ikväll o efter det var det PT-övningar på schemat, en av oss fuskade o det var inte jag! Skönt med frisk klar höstluft. Rensa tankarna, ut med springet i benen så sover jag gott ikväll. Efter Greys och Chicago Fire. Holly på mina fötter. Greta har gjort husse sällskap i sängen.

 

 

 

Vardag igen

Så kom vardagen igen, fast när man är brunbränd o utvilad så gör det inte så mycket. Jobb hela dagen igår, tjuvstartade lite sent på söndagskvällen. Igår var jag på kontoret hela dagen, fick massor gjort.

Idag har jag varit på Näringslivråd hela förmiddagen, mycket intressant information om vad som händer på kommunen, lite om Sankt Olavsleden som går från Selånger till Trondheim o passerar Bräcke o vad vi kan göra på våran del av leden för att få pilgrimsvandrare att stanna till.
Eftermiddagen var jag ute hos kund.

Hans från Marklunds har varit här o fixat ström, nya lampor o kabel nere i källaren. Skönt, så på tiden att få klart med det.

 

Ikväll var jag och finaste Marita (o fnittriga söta Anna ; ) ) på Trädgårn på binderikurs.

Höstbukett var kvällens utmaning. Härliga färger.

 

Jag o Marita anmäler oss till varje kurs oavsett om vi gjort det tidigare, vi är ju såååå tröga ; ).

 

 

I mitten ser ni Kirsten kommer ursprungligen från Tyskland, har bott i Norge och fann kärleken i Sverige. Hon är anställd på Trädgårn o brukar hålla i oss fnittriga kursdeltagare.

Vi har så kul och trevligt, med oss hem får vi det vi skapat.

Flamsigast lyckas alltid jag o Marita vara, vi liksom släpper hämningarna så fort vi inträder i den kreativa världen. Nästa gång skulle vi få stå på varsin sida ; ).

 

Här är min bukett, ovanifrån, är lite svårt att fota då den är byggd platt.

Men den är jättefin och jag är riktigt stolt.

 

Med tanke på att jag o Marita ränner på varje kurstillfälle dom har så är vi snart fullblodade proffs.

 

En bra dag har jag haft.

Sambon har bytt till vinterdäck på pärlan, så nu kan den där jävla snön komma på torsdag bäst den vill, bara den försvinner lika snabbt.

 

Tack Helen o Gabriel för att vi fick övernatta hos er, alltid så trevligt o görs snart om.

Tack Lotta o Pauli för att ni hade hand om fröknarna.

Njutbilder

Har laddat ner bilderna ur kameran från våran härliga Kretaresa, som dessutom avslutades med en otäck men ändå en upplevelse. Jordbävningen (stod i Aftonbladet minsann). På R-skalan uppmätte den 6,4 och den var stor. Vi hade precis käkat sen lunch ute vid poolen jag o Magnus (dagen vi skulle åka hem) klockan var vid fyra halvfem, så började det gunga jätteförsiktigt men allt var ju sten såsom sofforna osv. Gungade mer o mer, riktigt obehagligt, tog tag i bordet men det hjälpte ju inte allt gungade ändå. I "fotbadet" skvamp vattnet över och sen i stora poolen slog vattnet över rejält. Hela marken for som ett stort fartyg, ställde mig upp o kände jag tittade ut mot havet o upp mot berget, vi förstod då det var en jordbävning. Var inte rädd under den förutom en fruktansvärd obehagskänsla av att vara helt maktlös, efteråt blev jag rädd att det skulle komma efterskalv. Vi fick inte gå in på hotellet på ca 30 minuter. Inget blev förstört där vi bodde, personalen och övriga lokalinvånare har varit med om jordbävning tidigare och denna var riktigt stor sa dom och förstod att vi som inte varit med om någon tidigare upplevde det som otäckt.

Flygresan hem gick jättebra, liten flygplats i Chania med oändliga köer till incheck o väskscanning. Väl på planet så gick det fort och smidigt, jättebra pilot som berättade vad vi flög över.

Vi åkte till älskade lillasyster Helen och hennes Gabriel i Gävle och övernattade eftersom vi landade först vid tolv på natten och hämta väskor, bil osv. Lade oss fyra och sov till halvelva nått, långfrukost o härligt prat innan vi åkte till Hårte och hämtade två trötta fröknar som varit på kollo hos Lotta och Pauli och deras bernergäng.

Svängde in hos fina älskade mormor Kerstin i Matfors och hälsade på.

Här kommer lite mer njutbilder från Kreta. Vi hade det så skönt, jag o Magnus. Mådde gott i värmen.

 

På söndagen så var det blåsigt (inte kallt) o ganska så mysiga vågor att simma i

 

Ön/klippan ligger utanför vårat hotell, ett vackert avbrott i stora havet

 

Min älskling

 

Vi tog långa strandpromenader

 

Vi hyrde ju bil en dag och for på branta dåliga slingriga bergsvägar.

Fanns massor av små små kyrkor längs vägarna, dom satte upp dom där någon dött i bilolycka för att hedra minnet men även där dom "bara" blivit svårt skadade för tacka för att dom levde..ööhhh..jomenvisst

 

Oändligt med berg

 

Hus här o var, ensligt eller i en by

 

Utsikterna var fantastiska

 

Olivträd i all oändlighet

O så det vackra havet

 

 

Jag retades gärna med sambon o jonglerade på nån brant kant vid nått stup

Kaxig...går ju bra så länge det inte händer nått

 

Var o varannan meter ropade jag stanna, ut o titta, njuta, andas in värmen, blunda mot solen, känna höjden o havet

 

O så dessa som blev mina favoriter, bergsgetter kom det ju här o var på vägarna så man fick stanna.

O så kom vi hit...i en brant o snäv kurva såg jag dom, då fick han backa på fel sida vägen så jag fick hoppa ur o ta kort o prata svenska med dessa grekiska sötingar.

 

Dom var så många

 

Bra balans, klättrade i träden

 

Det är långt dit ner....jätte jättelångt. Ser ni vägen : )

 

Ibland gick vägarna på dom smala bergskammarna

 

Första delen mot Elofinisis (rosa stranden) var det asfalterad väg, det var det inte så mycket det andra vägen vi åkte hem sen...haha...det var spännande däremot. Dom höll nämligen på att reparera den ordinarie vägen så vi fick åka någon gammal grusväg på ännu högre höjder. Topp of the topp. Där man nästan var tvungen o stanna i kurvorna o backa tillbaka lite för att kunna köra runt i kurvan för den var så skarp.

 

Elafonisis

 

 

Kärleken i mitt liv o hans favoritbilmärke i tidningen ; )

 

Holly intog snabbt sängläge

 

Igår måndag var det närhet som gällde, vi har saknat varandra.

 

Greta intog sin sedvanliga position