Jobbarvecka

Äntligen är löpet över, Greta går fri i skog och mark och på vägarna, ljuvligt lugn o harmonisk igen.
Lilla Holly växer och blir piggare och busigare för var dag, sundhetstecken. Ikväll så konstaterade Holly att hon inte kan springa in under släpvagnen längre i full fart, det tar liksom stopp...
Vi kör stenhård koppelträning på luncherna...som slutar med att Greta får gå lös för att matte ska kunna hålla ordning på Holly. Med koppelträning i vår bemärkelse menas, Holly lära sig gå i koppel, matte hålla i två koppel på ett någorlunda ordningssamt sätt, Greta lära sig gå bredvid Holly. Greta hon liksom bara fixar det automatiskt, hon är så trygg och lugn och snäll.
Så den stenhårda koppelträningen brukar ta slut när Holly gjort det hon ska och börjar springa runt runt runt på bakbenen för att hoppa på mig eller Greta som sakar efter en sisådär två tre meter för att slippa gå o skämmas, ser mest ut som om hon inte känner oss. Holly fräser och blir smått hysterisk som inte får göra nått hyss alls, efter att hon då bajsat blir hon som förbytt...innan denna aktivitet är hon "kung på att gå i koppel", hon går lugnt o stillsamt och luktar på allt för att upptäcka världen.

Ja dom som ser oss få ju lite roligt i allafall. Jag i gummistövlar och trasiga hundbyxor med armarna åt alla håll o kanter med en crazy valp i koppel och en tik som inte vill kännas vid oss... O när jag närmar mig korsningen..börjar jag dessutom köra tig i hunden som står o skäller sig vansinnig i hundgården... Andas Bettan, andas.. Tittar på Holly som blinkar med sina rådjursögon och så skrattar jag åt alltihopa. Greta var likadan..hon gick inte lös när hon var 18 veckor och fint i kopplet. Jag fick andas djupt då också. Det är det som är livet med valp. Hon är bedårande söt, Hollywood, charmar alla hon möter, hon älskar människor, blir överlycklig och vet inte hur mycket hon ska vifta på svansen, hon gillar att pussas riktiga blöta pussar, hon älskar mat, hon älskar lingon och blåbär och vi älskar henne : ) Dessutom som ett litet norskt plus så har hon långa tår på baktassarna, släktdrag, går rykten om att Dogge har likadana : )

Massor på jobbet, är nästan i nivå med hur det var i vintras. O då var det mycket, så mycket att jag nästan började gråta. Inte av glädje över mycket jobb och kunder, utan av prestationsångest och av stressen att inte hinna med. Men jag gör mitt bästa för att jobba ikapp så pass att det blir en behaglig stress som infinner sig, lite stressigt gillar jag, det ska vara mycket på G men på den nivå som känns okej. Det tar sin tid att få en bra struktur, lära sig hur mycket tid vissa saker tar, hur mycket jag egentligen kan vara ledig på sommaren, om ledigheten ska delas upp på annat sätt. Är inte helt enkelt, men sjukt kul, så det är inget klagande bara ett konstaterande just nu.

Längtar därför extra till nästa helg då jag ska på utflykt med Lotta, hon sprudlar av energi och skrattar och pratar mycket, gillas massor. Vi ska ställa Greta och Gina i Högbo Bruk samt träffa Dogge. Så Holly får självfallet följa. Jag packar in hundarna i bilen och åker redan på fredagen så jag har halva vägen avklarad. Blir kul, ser verkligen fram emot det. O så finns ingen möjlighet att gå ner på kontoret o jobba : )

Förkylningen är över men tyvärr smittade jag Magnus, var väl kanske inte så snällt men som plåster på hostan bakade jag goa limpor. Alltså finns inget som slår hembakat, så mycket godare och så mycket nyttigare. Gärna massor av frukt och nötter.