86 årskalas

Helgerna går så fort ibland men det är nog huvudsaken det är helg si så där en gång i veckan i allafall.
Igår var jag uppe med hundarna vid 6-tiden och jobbade, dom käkade sin frukost och lade sig igen. Efter en härlig promenad runt elljusspåret med Greta så drog vi på backtävling i Sundsvall, det var ju inte så himlans spännande direkt men jag fick i allafall friskluft och lite sol, dock frös jag gigantiskt mycket. Vi gjorde lite sightseeing i stan och närliggande områden sen, ganska mysigt att åka runt och kika bara.

Imorse när jag och Greta gick så frös jag, jag måste helt klart plocka fram fingervantarna. Hösten kom lite väl tidigt, men frysa är det värsta jag vet och med dugg i luften blir det riktigt råkallt. Jägare kommer jag aldrig bli, sitta ute och frysa på ett älgpass, nä tacka vet jag charken på affärerna : ) färdigstyckat och paketerat. Nu kanske utbudet i Bräcke inte är så himlans bra...men ibland har man ju tur att få bli bjuden på älgkött hos vänner : )

Ett kaffebesök hos bästa vännen var inplanerat idag och så skulle jag få möte av Anna & Erik som skulle hjälpa mig med hundarna, jag hann inte mer än ut på bron så var dom här. Erik tog Greta innan jag hann blinka och Anna tog Holly, så bar det av till Jämtlandsgatan. Marita och jag reseplanerade, många planer har vi och det är bra för framtiden så vi fyller vår reselust garanterat.

Min älskade mormor fyller 86 år idag, så det blev tårtkalas tillsammans med storebror, Isak och Josefine. Hon är pigg min mormor, tyvärr ont i höft och rygg av artros och diskbråck men varje dag är hon ute och går, hon sköter allt i hemmet själv och handlar. Hon är blind på det ena ögat av grönstarr, det har hämmat henne lite med handarbetet men hon stickar och virkar för fullt. Hon har massor av historier att berätta från sin uppväxt i nordligaste Norge, krigstiden och så om mammas uppväxt. Vi spelar in henne för att kunna skriva ner sen, är så lätt att glömma och så har vi ju inte mamma kvar som kan hjälpa oss berätta och komma ihåg. Mormor är vår största länk till mamma just nu och den är vi rädd om. Det är fantastiskt att mormor är så klar och har minnet i behåll, det är underbart när våra äldre får ha det. Deras liv blir så mycket mer innehållsrikt och så kan dom ge så mycket till oss andra när dom berättar och samtidigt kan vi ge dom så mycket mer när dom kan följa diskussioner och hänga med i utvecklingen.