Projekt badrum

Äntligen är nästa projekt påbörjat, händiga pappa kom med kofoten och vips ser det ut så här i badrummet nere och renoveringen är igång med storm steg. Okej rivningen är igång med storm steg.

Är perfekt att vi kan ha en provisorisk dusch i den fina tvättstugan sålänge, mest intressant blir när jag ska in med Bernrarna där nästa vecka..och dit måste dom för igår kissde Greta åter igen på Holly vems felet är tvistar vi om ännu men tvätten i handfatet blev väl si så där. Tog en riktig luktagott tvål (summer breeze riktigt tjejrosa) så doften är det inget fel på idag.

Nä nu ska jag på en annan renovering och ser det ut som ovan i munnen efter mitt tandläkarbesök ja då är mina farhågor bekräftade, har gruvat mig i veckor och gruvar mig än funderar på en styrketår innan jag går.

Höst & IKEA

Helgen började med skogsbus för fröknarna söt på lördagmorgon. Holly hade grymt med spring i sina ben, så Greta fick jaga runt henne på mossbeklädd mark. Holly har piggelinperiod nu, inte så bråkig men ack så energifylld. Greta har däremot tröttperiod..hon vill helst sova, sova och ja sova. Hon har sin tillflykt i mattes säng dag som natt. Holly blir inte frusterad alls...hon tar sig inte upp. Hon är vår helt klart bitigaste valp, skor, kläder och ömse små förmål sätter hon gärna tänderna i. Så efter 13 år som hundägare måste man helt plötsligt plocka bort skor..måste vara den norska genen ; ) Mina nya ecco (som jag köpte ifjol men haft ouppackade) ser inte ut som när jag plockade upp dom ur kartongen. Okej det kanske inte var smartaste draget att börja använda dom nu då..men..ändå. Som "tjej" borde lillfröken Holly förstå värdet av ett par snygga sköna skor tycker jag.

Sedan blev det höststök ute i trädgården, rabatten var grå tom och fruktansvärt pinsam i våras, skulle kunna skylla på att rådjuren käkat upp alla lökar men det vore orättvist. Så jag for till Handelsträdgårn och inhandlade diverse knölar som spreds ut i jorden, så hoppas jag på en färggladare vår om ett gäng månader. Blev en hel utedag i friskluften så Holly och Greta sov snällt hela kvällen.

Söndag förmiddag anlände svägerskorna till IKEA där mest småsaker köptes men åh så vi shoppade lös inne på Birsta City. Vi orkade dessutom bara övervåningen. Hemma kopplade bröderna Johanssons in altanbelysning, vi har sjukt mörkt på vår gata tyvärr. Av en viss anledning är gatulyset släckt vilket jag hoppas dom åtgärdar snart, sen så är grannarna då inte mörkrädda. Men hur trist är det inten är det inte lyser nått. Så därför sponsrar vi elbolagen lite mer genom att förgylla med fler utelampor.

Våra djur, våra älskade djur

Cool kille

Herman & Nixon, två hanar blev två tikar. Fyra olika hundar men samma anledning till införskaffning. Villkorslös kärlek, tillgivenhet, sällskap, en mjuk och go päls.

Nixon, åh det är 13 år sedan vi skaffade honom. Tiden går så fort, min allra första Berner. Tyvärr opererade vi han för AD höger fram då han var drygt åtta månader. Han blev aldrig riktigt bra men fick hänga med så länge han orkade och hade glädje i sina ögon. Och glädje och tillgivenhet hade han i 6 år innan benet och de sammanväxta kotorna i ryggen blev smärtsamma och det var inte lycka i livet för honom längre. Så man gråter, så förtvivlad man blir när beslutet ska tas. Det hjälper inte att man vet att han får det bättre, sorgen är grym. Men hans glädje och kärlek till människor gjorde att jag var betagen i rasen, vilken underbar hund. Den första är alltid speciell men det blir dom andra också.

Herman vår andra, vår lille buse med lite damp eller ja ganska så mycket damp under sisådär två år nått. Frisk som en nötkärna, galen i livet, galen i människor och så vacker. Det var några kämpiga år innan han lugnade sig, det kom några tårar av förtvivlan (och ilska) då det inte riktigt fungerade i samspelet. Men tårarna försvann och upp växte en fantastisk hane som jag ångrar så att vi inte ställde och inte parade. Han lämnade mig aldrig, han beskyddade mig och vaktade mig kanske lite för mycket (släppte inte in någon karl om jag var ensam hemma, förnuftigt men kanske elgubben skulle uppskattat få läsa av elmätaren t ex). En trogen Berner. Åh så jag älskade denne kille. Det gör ont i mig ännu att han blev sjuk i cancer vid 6 års ålder, på juldagen "säckade" han plötsligt ihop och vi upplevde ett förtvivlat dygn innan vi fick beskedet tumör i mjälten som spruckit och vi kunde se blod i naveln.. Åh jag blir så ledsen när jag tänker på det. Hur han tröstade oss då vi satt och skulle ta beslutet, hur han slickade oss i ansiktet för att få bort tårarna. Jag kommer alltid att sakna honom förmycket. Det värsta var att han älskade livet, han ville inte dö, han var inte färdig. Det är så jävla bittert orättvist. Usch vad jag blir arg och ledsen. Skulle kunna skriva en roman..men ni får några bilder på min favorit istället.

Älskar livet

Herman var gudomlig med svärmors söta katter och dom kunde bo hos oss utan problem

Denna tog jag en månad innan han dog och så här i efterhand..han ser trött ut, det syns på hans ögon att han han inte var frisk. Vi tyckte sista tiden att han sov mera, men det var absolut det enda vi kan erinra oss om att vi märkt. O andra sidan så är det kanske så att han var tämligen frisk till slutet, att han inte led. Han kommer aldrig tillbaka, fast jag hoppas och frågar  honom varje dag...

Den 25 december 2009 dog Herman, den 23 december 2009 föddes Greta. Något var meningen med Greta.

Nu bor då två söta, fantastiska tjejer hos oss (ja om någon eventuellt kunnat missa det). Jag byter aldrig ut dom och kommer aldrig lämna dom åter, dom är mina kärlekar. Och dom ger varandra sällskap och trygghet.

Att hundar kan få en att smälta så, visst man måste ha ett intresse men djuren ger något speciellt oavsett vilken typ av djur det är. Svärmor t ex har två katter som hon älskar, två fantastiska sällskap som både kramas, spinner, drar in halvdöda djur, vänder databilden upp och ner och smyger runt och ger kärlek och värme. Djur ger liv i hemmet, någon som väntar på en, någon som vill ha ödmjukhet, någon som man har ansvar för, som man måste passa, som man måste sköta om, någon att alltid prata med. Det är nyttigt att ha ett sånt ansvar, man blir behövd på fler stadier och i fler sammanhang.

Love tyckte arbete var onödigt, att må gott med varandra var viktigare

Tiger

 Djur är fantastiska varelser och vi ska vara rädda om dom och snälla med dom. Dom har inte valt oss, vi har valt dom.

Högbo Bruk tur och retur

En bil, två charmiga tjejer, två hundar som skulle varit tre. Mer lyckat kan det nog inte bli.

Igår kväll for jag som sagt till Lotta, fast historien börjar egentligen tidigare..när jag packar så står jag där med två hundar en som ska ställas och en inte, men för första gången får den lilla fröken följa med in på utställningen för hon är fyra månader och vaccinerad. Vi har varit i Byske, Alfta, Svensta...you name it och med har Hollys registreringsbevis/vaccinationsintyg varit ifall nått händer och hon måste till veterinär eller vad som helst, detta tiden då hon INTE fick gå in på utställningsområdet. Det har inte hänt nått och jag har aldrig visat upp det på våra resor så nä varför ta med det och riskera tappa bort det när hon inte ska ställas.

Imorse vid frukosten säger Lotta -"du har väl med Hollys papper", tittar på henne...nä varför det? Herregud vilken petig människa... Jo för annars får hon inte komma in. Hallå, hur dum får man vara, precis ALLA hundars vaccination måste visas upp för att få komma in oavsett ställa eller inte. Vi spånar på lite olika planer..bestämmer oss för att nä vi är då minsann proffsiga utställare och hundägare så några fåniga påhitt ska inte sättas i verket. Fast det är ju lite roligt att var kriminell i tanken och fantastin ibland. Okej, ringer Lottas make som är i stugan med övriga hundar..inget svar, får panik för resplanen är liksom planerad i detalj med tid och sträcka. Efter att ha kikat på intenet på bilder och konstaterat vissa små detaljer (då vår kriminalitet ännu mer stöp) så river vi ihop det vi ska ha med, in med hundarna i bilen och iväg till stugan. Lotta river upp dörren, hundarna skriker MATTE av glädje, yrvaken make kommer fram, hivar in Holly till tre giganter som kissar på sig i rena uppståndelsen av att stå öga mot öga med dom nyvakna Bernarna, så Pauli får börja sin lediga sovmorgons lördag med att ta fram skurmoppen. Ut i bilen och iväg, kör ikapp tjugo minuter som det tagit extra. Konstaterar att det är lugnt. Kör i godan fart på E4:an neråt Gävle..dyker plötsligt upp små små röda pilar utan text som hindrar vidare framfart på E4:an, som vi förstår vi ska följa, okej dom drar om E4:an nu så det har nog med det att göra. Vi "missar" Söderhamn, Njutånger och massa andra ånger... Men strax ovanför Gävle så kommer vi ut på E4:an igen.  Väl framme i Högbo Bruk är det en halvtimmes bilkö..börjar svettas men väl på den överfulla parkeringen får vi veta att utställningen är uppskjuten en timme pga mycket folk.

Vi finner ringen, vi har roligt, skrattar, kikar på andra hundar och har supertrevligt.

Gina och Greta var inte jättepå idag, dom var lite uttråkad så kritiken blev blandad, den positiva köper vi helt (konstigt..), däremot fick vi nån kritik som vi däremot är mycket skeptisk till, den Gina fick på färgen var riktigt skum.. Kikar nästan klart på rasen och beger oss hemåt.

Vi skrattar, pratar och har sjukt roligt...men någonstans närmare Söderhamn börjar vi undra vart tusan den omdragna tillfälliga vägen tog vägen. Vi är fortfarande grymt förundrade över hur man kan åka två olika vägar på en E4:a, en lördag med inte så många timmars mellanrum... Jo vi var vaken när vi åkte ner och vaken då vi åkte hem. Och nog för att vi (läs Lotta) pratar massa så vet vi vart vi åker (oftast). Fast å andra sidan vi har varit på tur tidigare (jag har i och för sig bristande lokalsinne med betoning på bristande och mina läskunnigheter är inte dom bästa då det kommer till skyltar)...våra resor är inte vanliga resor och nä dom kommer aldrig bli det. Men som sagt roligt har vi och så pratar vi om livet, lyckan och sorgen.

Två tredjedelar av nöjet med  hunduställning är det runt omkring, hundens sociala träning, nya människor, få se nya ställen, vara med dom man trivs med, ha roligt och få skratta åt varandra och oss själva och jo tro det eller ej åt andra (men bara i smyg o aldrig elakt).

I Hårte väntade våra andra i Bernerflocken o maken P, middag och surr och sen hem till sambon som jobbar i helgen. Väl hemma så upptäcker jag att jag tappat något...något dyrt men ack bara en sak men ju mer jag tänker ju mer ligger den hemma hos Lotta.

Tack Lotta för ihelgen, för trevligt sällskap och för den härliga plats du tar ; ) och för att man bara kan säga saker så där hur som helst utan att du blir annorlunda än du är (eller annorlunda..hur blev det där..). Tack Pauli för att du matat och rastat och tagit hand Holly.

Hundarna och M ligger och snarkar ljudligt, så jag gör dom sällskap.

Hantverkaren kom till slut

Åh så bra det blev med mattan i tvättstugan, den ligger nu äntligen där grå och fin, redo för lite inredning. Inredningen har införskaffats, är mest skåp (köksstommar) utan luckor. Mycket förvaring, eftersom garderoberna uppe ska försvinna enligt min lilla projektbok. Det kommer bilder på min tvättstuga, från det att den var fruktansvärt orange till gigantiskt rosa : ) Ett tjejrum kan jag ju lätt säga med tanke på färgen jag valt men å andra sidan så är det jag som helst är där, både självvalt och inte.
Så när jag stod och planerade för att dra igång skruvandet med skåpen så kom jag på att jag ska ta det lite lugnt och inte sätta upp alla, vi ska ha en provisorisk dusch i tvättstugan när vi renoverar badrummet nere och ja då är det väl enklast att sätta igång med det direkt då. Först en liten hjälpande hand av bästa pappa så jag får till det rätt sedan ett gäng hantverkare i diverse branscher eftersom det är ett våtrum.

Apropå dusch så är fröknarna nyduschade och fina, imorgon är det utställning i Högbo Bruk. Ikväll åker jag jag ner till Lotta på Thidas. Holly började i och med det äntligen tappa sin gråa underull, hon ser lite skum ut kan jag säga. En liten söt valp 19 veckor gammal som är ... gråhårig ...

En liten tidningsnotis
Sen så tycker jag det är grymt kul att läsa morgontidningen och var och varannan dag på bröllopssidorna se texten "Foto Janni Arnqvist". Min duktiga svägerska som är fotograf, ni finner hennes ljuvliga foton på janni.se gör ett besök vet jag.

86 årskalas

Helgerna går så fort ibland men det är nog huvudsaken det är helg si så där en gång i veckan i allafall.
Igår var jag uppe med hundarna vid 6-tiden och jobbade, dom käkade sin frukost och lade sig igen. Efter en härlig promenad runt elljusspåret med Greta så drog vi på backtävling i Sundsvall, det var ju inte så himlans spännande direkt men jag fick i allafall friskluft och lite sol, dock frös jag gigantiskt mycket. Vi gjorde lite sightseeing i stan och närliggande områden sen, ganska mysigt att åka runt och kika bara.

Imorse när jag och Greta gick så frös jag, jag måste helt klart plocka fram fingervantarna. Hösten kom lite väl tidigt, men frysa är det värsta jag vet och med dugg i luften blir det riktigt råkallt. Jägare kommer jag aldrig bli, sitta ute och frysa på ett älgpass, nä tacka vet jag charken på affärerna : ) färdigstyckat och paketerat. Nu kanske utbudet i Bräcke inte är så himlans bra...men ibland har man ju tur att få bli bjuden på älgkött hos vänner : )

Ett kaffebesök hos bästa vännen var inplanerat idag och så skulle jag få möte av Anna & Erik som skulle hjälpa mig med hundarna, jag hann inte mer än ut på bron så var dom här. Erik tog Greta innan jag hann blinka och Anna tog Holly, så bar det av till Jämtlandsgatan. Marita och jag reseplanerade, många planer har vi och det är bra för framtiden så vi fyller vår reselust garanterat.

Min älskade mormor fyller 86 år idag, så det blev tårtkalas tillsammans med storebror, Isak och Josefine. Hon är pigg min mormor, tyvärr ont i höft och rygg av artros och diskbråck men varje dag är hon ute och går, hon sköter allt i hemmet själv och handlar. Hon är blind på det ena ögat av grönstarr, det har hämmat henne lite med handarbetet men hon stickar och virkar för fullt. Hon har massor av historier att berätta från sin uppväxt i nordligaste Norge, krigstiden och så om mammas uppväxt. Vi spelar in henne för att kunna skriva ner sen, är så lätt att glömma och så har vi ju inte mamma kvar som kan hjälpa oss berätta och komma ihåg. Mormor är vår största länk till mamma just nu och den är vi rädd om. Det är fantastiskt att mormor är så klar och har minnet i behåll, det är underbart när våra äldre får ha det. Deras liv blir så mycket mer innehållsrikt och så kan dom ge så mycket till oss andra när dom berättar och samtidigt kan vi ge dom så mycket mer när dom kan följa diskussioner och hänga med i utvecklingen.

Jobbarvecka

Äntligen är löpet över, Greta går fri i skog och mark och på vägarna, ljuvligt lugn o harmonisk igen.
Lilla Holly växer och blir piggare och busigare för var dag, sundhetstecken. Ikväll så konstaterade Holly att hon inte kan springa in under släpvagnen längre i full fart, det tar liksom stopp...
Vi kör stenhård koppelträning på luncherna...som slutar med att Greta får gå lös för att matte ska kunna hålla ordning på Holly. Med koppelträning i vår bemärkelse menas, Holly lära sig gå i koppel, matte hålla i två koppel på ett någorlunda ordningssamt sätt, Greta lära sig gå bredvid Holly. Greta hon liksom bara fixar det automatiskt, hon är så trygg och lugn och snäll.
Så den stenhårda koppelträningen brukar ta slut när Holly gjort det hon ska och börjar springa runt runt runt på bakbenen för att hoppa på mig eller Greta som sakar efter en sisådär två tre meter för att slippa gå o skämmas, ser mest ut som om hon inte känner oss. Holly fräser och blir smått hysterisk som inte får göra nått hyss alls, efter att hon då bajsat blir hon som förbytt...innan denna aktivitet är hon "kung på att gå i koppel", hon går lugnt o stillsamt och luktar på allt för att upptäcka världen.

Ja dom som ser oss få ju lite roligt i allafall. Jag i gummistövlar och trasiga hundbyxor med armarna åt alla håll o kanter med en crazy valp i koppel och en tik som inte vill kännas vid oss... O när jag närmar mig korsningen..börjar jag dessutom köra tig i hunden som står o skäller sig vansinnig i hundgården... Andas Bettan, andas.. Tittar på Holly som blinkar med sina rådjursögon och så skrattar jag åt alltihopa. Greta var likadan..hon gick inte lös när hon var 18 veckor och fint i kopplet. Jag fick andas djupt då också. Det är det som är livet med valp. Hon är bedårande söt, Hollywood, charmar alla hon möter, hon älskar människor, blir överlycklig och vet inte hur mycket hon ska vifta på svansen, hon gillar att pussas riktiga blöta pussar, hon älskar mat, hon älskar lingon och blåbär och vi älskar henne : ) Dessutom som ett litet norskt plus så har hon långa tår på baktassarna, släktdrag, går rykten om att Dogge har likadana : )

Massor på jobbet, är nästan i nivå med hur det var i vintras. O då var det mycket, så mycket att jag nästan började gråta. Inte av glädje över mycket jobb och kunder, utan av prestationsångest och av stressen att inte hinna med. Men jag gör mitt bästa för att jobba ikapp så pass att det blir en behaglig stress som infinner sig, lite stressigt gillar jag, det ska vara mycket på G men på den nivå som känns okej. Det tar sin tid att få en bra struktur, lära sig hur mycket tid vissa saker tar, hur mycket jag egentligen kan vara ledig på sommaren, om ledigheten ska delas upp på annat sätt. Är inte helt enkelt, men sjukt kul, så det är inget klagande bara ett konstaterande just nu.

Längtar därför extra till nästa helg då jag ska på utflykt med Lotta, hon sprudlar av energi och skrattar och pratar mycket, gillas massor. Vi ska ställa Greta och Gina i Högbo Bruk samt träffa Dogge. Så Holly får självfallet följa. Jag packar in hundarna i bilen och åker redan på fredagen så jag har halva vägen avklarad. Blir kul, ser verkligen fram emot det. O så finns ingen möjlighet att gå ner på kontoret o jobba : )

Förkylningen är över men tyvärr smittade jag Magnus, var väl kanske inte så snällt men som plåster på hostan bakade jag goa limpor. Alltså finns inget som slår hembakat, så mycket godare och så mycket nyttigare. Gärna massor av frukt och nötter.

Frieri

Helgen har varit förkyld : ( började ju smått i fredags då jag funderade på en wirre som skulle döda bacillerna men ... jag gillar ju inte det alls så det fick bli lite prosit istället. Igår var vi till Munkbysjön på marknad, för att var mitt ute i ingenstans (förlåt bröderna Persson) så var den riktigt riktigt bra, många marknadsstånd och trevlig stämning och det mesta bara kvalitet och köpbara grejor inget krafs. Kvällen avslutades med middag hos svärmor, gott och avslappnande och mysigt. Holly bekantade sig lite med Tiger och jodå det blir nog bra vänskap när dom lär känna varandra.

Dagen idag har spenderats i soffan, lite tyckandes synd om mig själv. Film, sova, thé, tv och prosit.

Och så har då Greta Garbo haft sin första friare här och hon är så stolt och mallig. Holly tyckte det var jättespännande och visste inte om hon skulle dansa runt som Greta eller springa efter mig och spana in han. Han sprang några varv runt huset för att visa upp sina bästa sidor och sedan intog han då bron och knackade försynt på.

Jag gick ut och förklarade lite fint att det inte var riktigt passande men att Greta tackade för uppvaktningen. Han var SÅ glad att jag kom ut, ni kan tänka er vad mina kläder luktade gott : ) han visste inte hur han skulle klänga på mig för att få mig att öppna dörren till den ljuvliga unga damen innanför. En granne ringde ägaren och jag tog denna herre och gick och mötte dom. Han visste inte hur nära han skulle dansa för mig..tills han upptäckte att vi var på väg hem till honom och han såg sin matte komma med kopplet. Då tvärlade han sig ner och vägrade gå. Hon tackade och ursäktade och så gick jag hem till en något besviken Greta som var sur och en uppspelt Holly som tyckte det var latjolajbans.

Visst bodde Charlie Chaplin i Hollywood eller hur var det?

Jag var med till Norge, jag såg själva händelsen... Jag vet att Chaplin inte ska kunna bli pappa. Men alltså...någonstans bor en liten tvivlan inom mig..den växer mer och mer för varje dag ; )

Sol, jobb & hundar

Vilken härlig vecka, solen har skinit, jobbet har rullat på, jag har fått prata med min underbara svägerska äntligen efter många missar hit och dit och på alla möjliga sätt men skam den som ger sig.

Holly hon växer...växer och ja växer. Hörde av Fru E att Dogge minsann börjat tappa dom vassa gaddarna, då undrar jag av vilken anledning storasyster INTE gör det..

Tyvärr har jag börjat få ont i halsen och blivit lite snorig..så jag är lite slö och ja trött helt enkelt, gjorde kväll lite tidigare idag på eftermiddagen efter att jag varit hos storebror i Ånge i butiken.

Jo, så jag och Fröknarna spenderade väl än si så där två timmar ute i solen på gräsmattan (tyvärr kommer Mamma Lotta se att Greta inte har koppel på sig men det bjuder jag på...hon är flera mil härifrån...). Och två timmar ute utan en massa foton på just Fröknarna..går ju som inte.

Greta riktigt njuter på dom svala stenplattorna, värme är inte hennes grej alls.

Ligger man dessutom och bjuder ut sig och sin goa lukt kanske nån hane springer förbi bara så där...

Nä visst ja...lillsyrran var ute, det lilla busiga monstret..

Holly träffade en mops som heter (Mats..öhhh..jopp) som hon boxade ner rejält. En liten skit som lät som en griseknorr genom den täppta nosen.

Greta är verkligen fantastisk som storasyster, lite för snäll kanske men hon tar igen det när dom är ute och leker för då mular hon ner henne rejält i gräsmattan och springer lätt ifrån henne med alla saker.

Varje lunch har vi koppelträning, när man bor så underbart nära skogen som vi gör så är det lätt hänt att det blir dåligt på den fronten. Det finns inget skönare för en hund än att få vara lös, sträcka på benen och springa och nosa som dom vill. Greta har grymma muskler speciellt bak (såg vi b la på röngen t om Mamma Lotta blev imponerad o det är inte dåligt..hehe). Jo... så vi har infört koppelträning och då även för mig, är inte helt enkelt att gå med mer än en hund och det är ju bara en vi haft i alla år. Greta håller på att dö av tristess...det går SÅ sakta och Holly far än hit och än dit, höger och vänster och under magen ... Greta är en ängel hon går snällt och beskedligt som vanligt om än med huvudet sänkt i backen (herregud nån kan ju se o de är ju pinsamt..som att vara ute och övningsköra eller nått). Men på kortet ovan ser hon dock väldigt glad ut : )

O så väntar jag Fortfarande på en hantverkare som skulle komma denna vecka..så jag får ta och sätta upp lite skåp i tvättstugan. Snart blir jag smått less... Dessutom har jag en rabattkupong på IKEA som går ut nu i september som jag ska handla just skåp och hyllor för. Om nån är arbetslös..utbilda er inom hantverksyrket finns massor av jobb verkar det som för tid o komma har dom ju inte dom befintliga.

Nu blir det soffmys med Glass (den goda du vet Fru E) för att kurera min hals.