Upplevelser i vardagen: Korsika med våra vänner

Vi packade våra resväskor, efter en lam sommar utan riktig semester i Sverige med lata dagar och sol på himlen (vi åkte till Umeå, det var semester! nästan en vecka var vi borta, jag med avstickare till Byske). Men nu var vi redo med bikini o sandaler, pappa kom o bodde med fröknarna, en lunchpromenaderska var ordnad. Vi plockade upp Lotta o Pauli i Hårte o bodde en natt på hotell vid Arlanda då planet gick vid åtta på lördagsmorgonen. Taggade o med bleka ben steg vi av strax före lunch, kände värmen slå mot ansiktet. Hämtade ut våran hyrbil o styrde kosan mot Porto Vecchio på den sydöstra kusten av ön, vi hyrde (tillsammans) en stor fin lägenhet med gigantisk balkong på Salina Bay nedanför den gamla staden uppe på berget o nära hamnen vid havet.

Vägen ner mot hotellet slingrade sig genom många små byar längs havet som kantades av vackra stränder. Vi bodde nära en stor fin mataffär (med massor av sprit, vin, öl o andra alkoholdrycker som vi gick lös på). O så bageriet en bit bort, för helvete vilket bröd. Vi gick dit varje morgon o köpte nybakat till våra frukostar på balkongen.

Efter lite pluggande var vi införstådda med att affärerna oftast var stängda på söndagar, så efter att vi checkat in på hotellet efter bilresan ner (tog ca 2 timmar plus stopp för en god lunch om jag inte minns helt galet) så vankade vi till affären i sommarskorna.

Det första vi ser, en Berner Sennen!

Rätt otroligt, vi såg ju en i New York i maj oxå.

Vi hade bestämt att det här var en må gott semester, jo alltså man ska alltid må gott på semestrar o det gör vi väl oftast. Men vi har så jävla snabba steg, med en lång agenda o spring i benen. Karlarna muttrade lite efter New York, men nu var vi rätt trötta alla fyra av olika orsaker o skulle ladda batterierna inför mörker o kyla hemma i Sverige.

Så för att inte ha alltför bråttom så hyrde vi hotellägenhet med farthinder längs gatan in ; ).

Från vår härliga balkong hade vi utsikt mot dels solen ovanför bergen

Sen på en annan sida mot staden uppe på berget

Vi checkade in poolen o tog ett dopp, vi drack kall god öl o grön smarrig Mojito.

Tittade mot solnedgången o gjorde oss redo för en god middag uppe i staden.

Varje dag så hade vi en obligatorisk skrattstund åt dessa helt värdelösa bilister.

Alltså, att bilarna är buckliga o repiga förstår vi. Jösses så värdelösa dom är att parkera o köra.

Grabbarna köpte en whisky som inte var så jätteuppskattad : )

Så med solbrillorna på i nattsvarta mörkret provade Pauli med att doppa saltasillar (godis) för att få något smarrigare smak på wirren. Vet inte om det blev så mycket godare, troligen inte för jag har aldrig sett en whiskyflaska så dryg o med så många olika smakkombinationer (öl, cola, rent...)

Vi åkte till havet o till fantastiska stränder

Dom fanns överallt o det behövs inget bildredigeringsprogram för dessa bilder inte

Havet hade kunnat vara varmare, men efter ett dopp var det riktigt skönt.

Vi simmade, vi kände brisen, saltvattnet o lugnet.

Uppe på berget var det en gammal stad innanför en gammal ruin.

Trånga gränder o många hundar som sprang runt o tiggde mat på restaurangerna.

Dom flesta (om inte alla) hundar hade halsband på sig.

Vi gick förbi avocadoträd o pumpaträdgårdar

Vakthundar o tuppar

Buckliga bilar o kassa parkeringar

Kyrkan var helt klart lite Empire State inspirerad

Vacker o syntes på långt håll

Vi käkade naturligtvis den omtalade glassen

Vi åt goda middagar o drack god inhemsk öl

Köpte rökta korvar o ej drickbar Pinacolada ; )

Dom är totalt om inte helt värdelösa på engelska, inte ens ungdomarna pratade eller förstod.

Så det var mycket fransk-svengelska o gestikuleringar för att göra sig förstådd (rätt illa 2015 tycker vi med tanke på internet o den globala världens tillgänglighet).

Vi tog bilen på dagsutflykter

Vackra men rätt osociala katter (ja nu finns det ju inte överdrivet många sociala katter i Sverige heller)

Poolhäng, alltså poolen var inte uppvärmd

Krävdes mycket mod o lite insmugglad Mojito för att simma många armtag där.

Nere vid hamnen där vi fann en favorit restaurang (som Lotta säger vi kan ju lätt snöa in på såna)

Vi åkte ner till sydligaste Bonifaccio en dag

Det är bland det mest rogivande o vackraste jag sett.

Bergen, havet, klipporna, stränderna, utsikten, lugnet

Många branta smala trappor

Trappuppgångarna till lägenheterna..alltså man flyttar inte in med soffor där inte.

Alltså dom var sjukt branta, rakt upp!

Detta är rogivande, detta är semester, lugn o avslappning.

Att bara stå o se denna natur, denna omgivning är reparation för själ o sinne.

Nån eftermiddag kom det mörka moln upptornande på himlen över berget, men där tog dom stopp.

Berget motade bort dom, vi hörde ett muller o såg en blixt långt borta. Men det kom aldrig fram till oss.

En annan dag (då det skulle bli mulet o eventuellt regn) åkte vi en rätt lång väg för att besöka huvudstaden Ajaccio där Napolion huserade innan sin landsflykt. Det var fina vägar men tog rätt lång tid för det var kurvigt o lite mer kurvigt. Vi stannade vid vackra utsikter, fann långt långt ner en strand mellan två klippor/berg. Dit skulle vi leta oss o köra vår hyrbil.

Den var vacker stranden, vi var ensamma

Men det är självfallet fler som varit där innan, ett fint sandslott vittnade om det

I Ajaccio hade dom planterat lite palmer, annars var det mest Korsikansk tall o så Pauli då : )

Här är han, snubben som vi döpt en bakelse efter.

Vi missade att leta efter den, bakelsen alltså (fast den är nog svensk) däremot fikade vi på ett lokalt café o blev oartigt bemött av en gäst. Surgubbe, han skulle inte klivit upp den dagen inte.

Vi tog en annan väg hem o sån tur vi gjorde det.

Vilken natur, alltså vi var stumma av hänförelse.

Enorma bergmassiv efter en fin snirklande väg som gick uppåt, som högst var vi ungefär 1140 meter ovanför havet. Det går inte att få rättvist på kort, det går inte att återge känslan.

Det var enormt, så fantastiskt att få ha upplevt.