Sabina

Igår var Sabina o hälsade på, storebrors yngsta tös, ja hon är inte så liten längre, 11 år och en hundfanatiker ; ). Hon fullkomligt älskar hundar, nu har hon tyvärr drabbats av allergisuktande föräldrar. Både mamma o pappa är pälsallergiker, stackars stackars barn ; ).

Tur faster har två stora o snälla Berner. Helt plötsligt försvinner tösen, här där Holly o Greta är finner man henne. Vi hade tur för vädret var på topp igår när hon var här, efter en lunch nere på restaurang Egos med supergod pasta så var det mest hundar för hela slanten.

Att ha dragkamp med Greta är väl kanske inte det mest spännande, då Greta är alldeles för snäll o ser storleken på motståndaren (att det är ett barn) och följer snällt med.

Men det dröjer inte länge efter att Holly gett sig in i leken...

...så blir det dragkamp på riktigt. För hon är då ingen "klart du ska få vinna"-typ inte, nä du, här blir det "blodigt"-allvar direkt. Hon är som matte, skulle aldrig falla mig in o ge bort en eventuell vinst ; ).

Det är en fröjd att se dom, mina Fröknar o Sabina. Hur härligt kan det inte vara att älska hundar o få träffa två übersnälla o lufsiga som dom här två. O hur härligt kan det inte vara att få bli ompysslad av en übersöt tjej som leker, promenerar o stökar på hur länge som helst.

I min rabatt så lyser denna vackra blomma, Sabina tyckte den var fantastisk. Så jag berättade att det var hennes farmors (min mammas) favoritblomma, är den främsta anledningen till att jag har några i rabatten som blommor så härligt varje sommar.

Det går några minuter så säger Sabina, jag vill inte dö o jag vill inte bli gammal. Hennes farmor var alldeles för ung när hon dog, hon dog ung o vacker.

Jag försöker förklara alla goda saker med att bli gammal, att man nog är nöjd med livet som varit o är ganska okej med att vara just gammal. Allt man hunnit med, alla man lärt känna, allt man sett, allt man har tyckt om, dom man inte tycker jättemycket om som var elaka i skolan, allt man läst, allt man knäppt kort på, alla vägar man åkt, allt man jobbat, alla dagar man badat o solat, åkt skidor, skoter, listan kan göras lång. Alla hundar man haft, träffat o kramat. Alla syskon. Mamma o pappa man haft. Att man efter allt detta är ganska trött o nöjd o tycker det är bra att man blivit gammal o kan se tillbaka o vila lite med alla minnen man har. Bli ompysslad av människor, de som hjälper en när man inte kan själv, det är nog ganska skönt.

Sen berättade jag att jag iallafall tror att man finns någon annanstans, att farmor lever på en annan plats eller som något annat.

Då säger Sabina, farmor är nog en hund, hon kanske är Greta.

Barn är underbara, säger så mycket klokt mellan alla sina bus o trotsåldrar ; )