Med hanar får man sovmorgon, vakna i lugn o ro, kliva upp när jag bestämt att jag ska kliva upp. Eventuellt masade sig Herman o Nixon upp arla morgonstund för att käka frukost, oftast låg dom o drog sig tills matte eller husse tog ut dom på morgonpromenad. Den minst populära promenaden på dagen om ni frågade dom, dom förstod aldrig vitsen med den riktigt när man istället kunde ligga inne o må gott. Frukosten intogs framöver förmiddagen nån gång.
Tikar, väckningen börjar med tassmassage o lite kroppspeeling av hundklor, eventuellt får man en hundrumpa på ansiktet så man helst ska tappa andan o måsta kliva upp. Gömmer jag mig under täcket så leks det gräva fram matte, jo men det är en bra egenskap ifall jag hamnar i en lavin nån gång. Puttar ner dom, stirrar o muttrar nått om att det är jag som bestämmer när jag ska kliva upp, det säger sunt hundförnuft o flera böcker jag läst. Den yngsta tittar surt, sätter sig o suckar. Lägger ner huvudet på kudden igen o låtsas sova, då skakar sängen som en centrifug, morgonmonstret kliver runt i sängen, runt runt runt, sätter tassen på min näsa, kliver på magen o leker frihetsgudinnan när hon sträcker på sig, biter i min fot, gräver i täcket, precis, det jag ligger under.
Kliver upp o ger dom stackars utsvultna o bortglömda fröknarna frukost.
Sen lägger dom sig o sover.
O jag ser att dom hånflinar åt mig, att dom återigen lyckades.
Är det inte lite konstigt att hanar inte är hungriga på morgonen medans tikar är nära ringa jourhavande veterinär för att anmäla matte för vanvård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar