Skulle varit ett kort på Holly sittandes i kritvit snö som glimrade av kristaller av solens underbara strålar. Men när vi satt där, mitt i det vackra hon o jag o funderade över om tallkotten var god eller inte, så vägrade vi lämna solens strålar för att gå in o hämta kameran.
Vi njöt, kisade o blickade uppåt himlen.
Hollys blanka svarta päls blev sommarvarm.
Mina kinder blev varma.
Åh så vi njöt av tystnaden.
Återhämtade oss.
Tog emot ljuset.
Välkomnade våren som vi tyckte hade kommit, iallafall för en kort stund.
Den korta stunden klarar vi oss på ett tag.
Själen blev mjuk, kroppen blev mjuk o sinnet blev mjukt.
Vi tittar på varandra, Holly och jag, vi behöver inte säga nått, vi känner varandras ögon.
Hon lägger sitt huvud i mitt knä.
Jag lägger mina händer på henne.
Det behövs inte mer.
Villkorslös kärlek.
Hängiven sin matte.
Jag förtjänar hennes tillgivenhet o kärlek och det är jag stolt för.
Hon behöver inte förtjäna min. Det är inte hon som valt mig, jag har valt henne.
Min kärlek till henne, den är gränslös.
Greta, ligger inne o sover, jag o Holly tog en egen liten stund o rådde om varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar