Medicinen

Har ju haft lite cirkus kring min skovmedicin, den finns inte att tillgå längre. Den som är dunder o som jag vägrar med stor V vara utan. Den som har förändrat mitt liv ovärderligt sedan jag fick den utskriven av en fantastisk kvinna i Östersund, en som tog sig tid och undersökte mig å den grundligaste. Som kom på att jag inte kan slappna av, som upptäckte att jag hade skolexempels pupiller ; ). O som hade så många bra förklaringar till skoven som uppstår, oftast när jag minst vill ha dom.

Medicinen som jag tar, verkar direkt om jag tar den så fort jag känner minsta aning vad som är på G. Sedan lägger jag mig o sover 3-4 timmar, totalt medvetslös. Vaknar o är bra, det finns där bak, jag känner skovet men det bryter inte ut. Det ligger där o vakar 2-3 dagar (lika länge som jag låg totalt däckad tidigare) o så försvinner det. Men jag lever å det närmsta ett vanligt liv.

Alltså det är som en frälsning, det går inte att förklara.

Min medicin har fått tillverkningsstopp. Kontaktade läkaren som inte fann något annat med samma substanser (exakt samma substanser), vid ett besök på Apoteket här nere pratade jag om den med hon som är butikschef. Hon började söka o fann en medicin. Exakt samma substanser, exakt!
Det var ett litet hinder bara, det är licensierat.
Nu kom det stora hindret, få tag på en läkare som ganska snart kan skriva en licensmotivering o ansöka hos Läkemedelsverket så Apoteket i sin tur får skriva ut en licens till mig för detta preparat.
Anledning, mindre smickrande men det är narkotikaklassat.

Telefonsamtal med en sköterska som skrev ner hela historien o skulle leverera till en läkare.
Går en vecka, går två, går tre.
Ringer vårdcentralen igen, närmare alltså va tusan var det 40-50 samtal (allvarligt), fullt i kön prova senare, fullt i kön prova senare.
Blir så jävla frustrerad o åker ner (man får inte åka ner o prata med en sköterska utan man blir hänvisad att ringa), hamnar i receptionen o drar min historia i ett andetag o berättar om väntan.....
Hon finner ingen anteckning i min journal. För i helvete! Vad gjorde kärringen som jag pratade mer, filade naglarna o himlade med ögonen. Hon har för fan betalt för att hjälpa mig. Jävla kärring. Fatta människor som inte orkar eller har attityd att stå på sig. Var hon helt jävla dum i huvudet. Skulle jag ringa o tjorva om en jävla medicin om jag inte behöver den, läs för helvete i min journal om alla gånger jag varit dit halvt jävla död för skovet äter upp mig inifrån. Gör mig psykopat o förtvivlad.

Dagens sköterska, hon tittar på mig och säger jag lovar fixa det här, det går en förmiddag sedan ringer hon upp o berättar att morgonen efter ringer en läkare mig vid nio o ställer frågor.
Öh..jag är fortfarande i chock efter den snabba hanteringen
Läkaren ringer, ställer frågor.

Idag har jag en licens utskriven, läkaren skrev en motivering, skickade till Läkemedelsverket som godkände mig och Apoteket har nu skrivit ut en licens och beställer hem min medicin.

Halleluja, alltså en sten har fallit från mina axlar. Jag lever i lycka så länge denna medicin får finnas kvar. O jag tänker fan bunkra den.

Vilken fantastisk service jag fick av sköterskan i receptionen o jag tänker tala om det för henne och säga tack.

Jag är verkligen så glad!

Jag hoppas en dag att mina skov försvinner, lika hastigt som dom kom.
Jag hoppas det så innerligt.
Förstår inte varför man liksom ska härdas hela tiden, ryggsäcken är som full nu......

Nu ska jag lägga mig o lyssna på det mest sövande som finns, nått som ger hemtrevlighet o trygghet. Snarkningar o snusningar från både Fröknarna o sambon.

Svarta pengar i mina vrår

Förkylning har hållit i sig men är så mycket bättre. Tyvärr missade jag en intressant företagarlunch igår, kändes ju så där schysst att gå dit o nysa ner massa ambitiösa företagare.

Jag höll mig hemma på kontoret i stället, på kvällen drog jag o fröknarna iväg på en härlig långpromenad. Skönt väder o Holly har sånt härligt tryck i stegen nu, så skönt hon är pigg igen (Greta tycker annorlunda, hon tycker den opigga stilen passar Holly bättre).

Titta vilka söta fina körsbär från mitt alldeles eget körsbärsträd.

Dom var så goda! Absolut de godaste jag ätit (självklart).

Holly o Greta rensade rent landet från smultron o jordgubbar, dom fick gå loss som dom ville bland bären till deras glädje. Plantorna (heter det så när dom liksom är färdig vuxna oxå?) blev väl kanske inte lika glada men dom ska ju liks dö ner o komma upp igen till våren.

Holly har ifall slutat äntligen! med att bajsa hemma på gården (Greta skulle aldrig falla sig in till nått sånt, knappt när hon var valp). Superskönt Holly har slutat oxå, hon springer ner till grannen...haha...o jag tycker det är jättekul : ). Husse skäms o jag skrattar. Jo jag masar mig dit o plockar upp, men tro fan hon springer dig, dom är aldrig ute så hon tror ju det är en allmänning.

Holly fattar inte riktigt varför jag skrattar, är nog bara jag : ). Alltså att hon liksom äntligen fattat, femöringen trillat ner.

Titta här!

Har börjat projekt rensa lådor, igen, jag gör snart inget annat än rensar o städar i lådor, förråd o garderober. Men uppför man sig som en tonåring o bara hivar in saker mellan rensningarna så blir det ju lätt rörigt, fy fan jag är hopplös. Hur blev jag så? Har jag alltid varit så? Alltså när jag städade rummet när jag var yngre o liten slängde jag in allt i garderoben, funkade ju tills morsan öppnade den.

Jo men iallafall jag har hittat igen massa mynt här o var.

Mynt från resor med minnen o upptäckter.

Euron tar jag med nu på nästa resa, alltså på Kreta var det Euro men i Barcelona..hm..måste googla (ska säkert veta sånt men nu gör jag inte det helt plötsligt....google...jopp är Euro).

Sen är det lite från våra Amerikaresor, Dubai, Londontrippar.

Dubai, jo men dit ska jag tillbaka men först till Abu Dhabi o kika på riktiga skyskrapor.

Men först lite annat : ) spännande.

Gått igenom nycklar, alltså, vi kan nog göra inbrott här o var utan att veta om det.

Har sjukt många nycklar som vi inte vet var dom går, nu ska vi testa på lite olika ställen som är möjliga. Hittar vi inget, ja då åker dom i soporna helt klart.

Hittat "gamla" svarta pengar, sen innan min tid med redovisningsbyrå.

Var lite rädd det var gamla tusenlappar så man måste skicka dom till Riks o det kostar en hundring för varje, men jag hade tur var inga tusingar.

Så nu blir det PARTY ; )

Idag är det inga svarta pengar, är bara vita hederliga som gäller.

Är en speciell liten kund då som kommer med hembakat bröd...fast det är väl mer mutor ; ).

Har faktiskt flera fantastiskt snälla givmilda kunder (som inte bara betalar mina fakturor) som ger mig blommor, choklad (ja dom fattar väl att sambon aldrig gör det...), presenter o annat.

Glad blir jag, otroligt glad o tacksam.

Ikväll blev det en riktig PW, flåset var okej trots min förkylning (snart obefintlig o då ska jag sluta gnälla...lovar), härligt skönt väder o stuns i benen.

Björnbajs

Vaknar av vassa hungriga klor längs armen o en tjong i huvudet av en Bernertass, gör ett försök att vända mig o kramas med Greta o somna om men då var det ryggen som fick ofrivillig klomassagen.

Lättare att masa sig upp, klia sig i ögonen, snor som rinner ner från hjärnan till näsan vidare till halsen o prosit, morgonrock på, ut på morgonkiss. Eller jag står på bron o vägrar släppa in Greta innan hon försiktigt kliver ut på den våta gräsmattan, blundar o lider helvetets alla kval (hon hatar våt gräsmatta, fråga pappa han vet...), sätter sig o kissar fort som fan o upp på bron.

Holly kissar fort för att få frukost, Greta som är matgalningen nummer ett i huset kissar fort för hon håller på att dö av skadar på trampdynorna (vattenskador).

Kaffe o kontoret, söndagsmorgonen var planerad med sovmorgon (till tio) o mys i tv-soffan.

Blev inte ett rätt där, när jag liksom klivit upp så är jag ju ändå uppe.

Gah vilken dålig sovmorgonskaraktär.

Drog till Bröckling, såg en så söt lingontuva på en vacker gammal grå stubbe.

Lingontuvan syns för tusan inte, måste börja dra med mig storkameran på turerna igen.

Fick en närbild på denna söting.

Hon lämnar mig inte med två decimeter. När jag hoppar (läs kravlar) av vägen in i skogen för att fota så studsar hon efter. Såg en misstänkt björnbajs! Förstår ni så spännande (så här dagarna efter björnmyrstacksfantasierna), jag vek av in i skogen o skulle fota högen för att skicka till familjens experter (pappa o storebror, svarar dom mot förmodan olika måste det analyseras ytterligare o vidaresänds till jakttoken him self Mr Häggblom). Jo men efter mitt graciösa avstamp från vägen till denna bajshög följer naturligtvis ivriga Holly med, jösses matte är på lekhumör. O hon ska ALLTID ställa sig framför mig, så när jag ska fota högen, ställer hon sig MITT i den, Fattar ni, hon förstör beviset (ja beviset av det jag har fantiserat ihop är nått spektakulärt). Gapar nått obegripligt åt fröken H som tittar förtjust på mig o undrar vad vi gör egentligen, efter många om o men får jag henne att flytta på sig o ser att bajset är förstört o helt förvandlat till en rutten gigantisk svamp...fy fan vad pinsamt om jag sänt något dylikt på mms med texten "snacka om att jag förföljs av björnspår" (eftersom jag faktiskt sprang på ett björnspår o det är på riktigt, har jag fotobevis på o intyg av jägare). Än pinsammare om jag sänt till Mr H : ( nästan värre än när jag fick ringa efter honom för att komma o döda en gigantisk tarantellasläkting på bron...

Nä jag är inte rädd jag ska möta på en björn i skogen, jag är ju på helspänn för att få se en rackare. Men helst när jag är i bilen naturligtvis. Tänker den rackaren visa sig när jag är ute o spatserar ska jag släppa hundgodis efter mig som den stannar o käkar, medans jag hinner gå i rask takt till bilen! Det är planen o den är patenterad bara så ni vet ; ).

Vi hade skönt på promenaden, var lagom väder utan regn.

Vi fortsatte dagen till pappa där fröknarna vaktade gräsmattan medans jag o fastighetsägaren krattade bort röjt gräs i hans branta slänt.

Med inspiration av att göra rent o fint åkte jag hemåt efter kaffeslurken o drog igång projekt rensa i stenpartiet, alltså några blommor erövrar hela jävla rabatten. Jösses vilka vildväxtingar. Måste hejda dom varligt o det gör jag genom att riva o slita lite här o var, det är samma procedur varje höst o på våren tittar dom upp så glada så trots min något vulgära behandling.

Helgen är över o en ny vecka på intågande.

Ett jävla snortande

Jag o fröknarna hittade en ny skog, alltså den är ju inte nyupptäckt för världen direkt (om vi fann en sådan skulle jag patentera den upptäckten o tjäna miljoner på fyndet!).

Men för oss en ny skog.

Vi drog ut med stövlarna på fötterna (fröknarna var bartassade o husse hemma), det var lite stubbigt o risigt till en början. Hittade en myrstack som vi fantiserade till att den var urriven av en björn eftersom vi såg tydliga klospår..ja inte vet jag men just då såg det ut som det.

Jag har ju snoken på allt utom var vi är oftast, så Greta hoppade upp på ungefär varje sten hon fann o spejade. Hon spejade väderstrecket mot bilen o väderstrecket mot hemmet. Uppenbarligen litar hon inte alls på mig, alltså jag är rätt bra att hitta (om ni frågar mig, frågar ni Lotta eller sambon eller nån så kommer ni få ett ärligt ljug jag lovar).

Medans Greta spejar på stenar så letar Holly lingon o blåbär, totalt ointresserad av om hon hittar till bilen eller inte. Hon litar fullständig på att storasyster Greta o matte leder henne dit hon ska.

Dagen efter denna promenad bajsade hon bara bär, ungefär som drottningsylt fast hallonen var utbytta mot lingon ; )

Hon är galen i dom, jag försöker norpa åt mig lite blåbär här o där. 

Hittar riktigt stora o fina, goda o söta är dom.

Solnedgången var enastående vackert.

Nästan så det är gråtmilt i ögat, vi bor fantastiskt.

Älskar skog o uppskattar storstad : ) bra kombo, lite av varje så är jag nöjd.

Jodå vi hittade bilen ingen fara. Vi såg ingen björn, inte ens en fågel.

Mörker, höstmörker, tända ljus.

O ett förbannat nysande, har blivit jävla tokförkyld.

Snor, hatar snor. Rinner o går inte snyta sig.

Hoppar zickzack-ormar i ögonen o flåsar för minsta lilla.

Efter morgonjobb så trotsade jag snoreriet o drog till skogs med fröknarna imorse.

Efter nattens hällregn (natten där jag vaknade med ett skrik om att det var en spindel på filten, Magnus säger åt mig att gå o sova att det var en dröm, nej tjurar jag på det är en spindel, vaknar till när jag borstar tänderna o undrar om jag drömt allt eller bara om spindeln...). Jo efter nattens hällregn var det lagom blött, bestämde för att åka till en av favoritskogarna. 

Men favoritskogen var borta..kvar ett hygge med gamla trädtoppar som ska vara kvar för fåglarna.

Alltså den kommer aldrig tillbaka, aldrig någonsin, den är borta trollskogen med tomtar, troll, skäggiga träd, mörker, mysiga stubbar med mossa mjuk som dunkuddar. Där var vi ofta med Herman (han lyckade hoppa ner mitt i ett tjäderbo...ops...).

Vi strövade längs vägarna istället, fann en annan skog.

Holly..ja hon hittade hallon o lyckan var gjord.

Medans Greta städar efter slarviga människor som kastar urätna yoghurttetror.

Efter en fikatripp till pappa (var ju tvungen o åka o fråga om det är han som tagit ner skogen, men han var oskyldig..kanske han bara sa), så landade jag med dammsugaren i ena handen o snorpapper i andra hemma på grusiga golv (trots att jag noooga sköljde av dom grusiga o leriga tassarna).

Jag fortsätter nysa på, när förkylningen är över jublar jag.

September..en sisådär månad. Fast augusti var nog kanske sämre på sin andra hälft. Eller det vet jag inte för september har ju inte gått än, bara börjat. Men det har ju funnits september tidigare.

Död

Födelsedag för gammal människa som oxå närmar sig döden (jo det gör ju alla men statistiken må väl ändå stödja faktum att äldre än äldst är närmare döden än yngre än äldst).

O nej jag tror inte man funderar mindre med åren, man funderar nog hellre mer.

Fast å andra sidan ska man inte fundera så mycket, blir ju inget bättre av.

Men hur tvingar man sig själv att sluta fundera.

Fast jag funderar inte så mycket, svamlar mest nu. Är inte sorgsen. Bara jävligt förkyld!

Fröken Holly är bra i sin nos o gom nu.

Greta är närmare sin kastration mer än någonsin, hon verkar inte riktigt frisk i baksidan hon inte. Lilltösen min, usch, vill inte men måste. Jag vet det är ingen stor grej, men det är ändå det. Väntar till oktober, oktober är en bättre månad. Har en fantastisk höst som går tillmötes.

Nu ska jag jobba på i några veckor sen jävlar drar jag till sol o värme o bad o god mat o god dryck, skratt o sena kvällar, tidiga mornar o spring i benen.

För helvete Lotta snart åker vi!!!

O pappa, du är bäst! Du ska få mer hembakat fröbröd, jag lovar ; ).