Att resa

Att upptäcka det fantastiska med att resa är som att sluta röka.
Nya smaker, nya lukter o nya friska andetag.

Att sen ha en vän som man passar som handen i handsken att resa med, säger liksom bara grattis till oss. Vi är lyckliga o haft lite tur att våra vägar korsades, genom Greta min ögonsten.

Vi har nästa resa bokad sedan länge, till solen o vattnet o bergen. Våra respektive ska få följa även denna gång, men sen är det nog time för en tjejresa igen. Jo vi ska göra en weekend i Stockholm på senhösten, på konsert minsann.

Har ungefär hur många resor som helst i huvudet, platser att måsta besöka, vägar att åka, hav att bada i o städer att upptäcka. Ibland känner jag stressen att hinna allt man vill hinna.

Slita ut skor, trampa fötterna ömma, bränna sig på axlarna, dricka mojitos i solen, veva ner bilrutan o känna dofterna slå mot ansiktet.

Att få vara ledig men ändå ha puls på plussidan av tempot. Att få bli trött av ljud o ögonblicksbilder.

Att få vara ledig o slappa, somna till ljudet av havet, den svalkande brisen, sanden den varma sanden mellan tårna.

Nya restauranger, nya smaker och nya dukar.

Jag mår gott av att resa, jag tycker jag förtjänar att ha råd att resa.
Vi väljer alla olika vägar i livet, vi får olika möjligheter o omöjligheter, vi väljer helt enkelt olika ibland frivilligt o ibland ofrivilligt.

Vissa softar helst hemma på kvarterskrogen, sitter på biblioteket o läser, skaffar barn o familj, latar sig, tränar 110% utan uppehåll, pluggar oändligt, gnäller på mycket, är avundsjuka, är missundsamma, är glada för andra.

Jag har valt att jobba mycket, jag har mina underbara två fröknar o min sambo, jag har under åren som gått haft olika intressen o olika aktiviteter.
Jag väljer glädjen i att resa (bland annat) o så länge min fantastiske far tar hand om de två fröknarna som är så värdefulla för mig, så kan jag göra det. När han går i strejk eller hundpension ja ... ja då måste jag fundera lite.

Om jag inte tycker om annat? Jo massor, men detta inlägget var ju om att resa. Sen har jag en fallenhet o förälskelse i att köra fort : ) kan väl oxå räknas som intresse.
Jag bör få upp mitt läsintresse lite mer, måste öva på det, det tjorvar liksom lite för mig ibland.

Tänk när vi skulle åka till Woodbury (Outleten utanför New York), jösses, som reseledare beställer jag eventuella aktivitetsbiljetter hemma i Sverige. Jag skriver ut dom fint o håller koll på dag o tid.
Hur vi tar oss dit, det är oftast Lottas bekymmer o ansvar.
MEN, jag tänkte som imponera lite på denna resa o studerade därför väl vart vi skulle ta oss för att åka bussen ut till Woodbury.
Dagen innan berättade jag Pier 83 o att vi hur vi än tog oss dit (taxi, buss...? öh ja nått) så fick vi gå i 15-20 minuter, oavsett färdmedel till Pier 83.
Jodå dom köpte min studie o dagen Lördag gick vi o käkade frukost, Lotta läste på sin biljett o konstaterade att hennes aning om färdvägen o avreseplatsen för bussen inte riktigt lät korrekt.
Varför åka buss från en Pier.

Nä men vi skulle gå till en stor busstation mitt på Manhattan.
Pier 83, det var när vi skulle åka båt.

Om jag inte lägger ihop ett o två o får tre, jo ibland när jag jobbar...men alltså jo jag tycker det kan låta rimligt att åka buss från en pir. Det tyckte inte övriga tre men (konstigt nog med sina erfarenheter) lyssnade på vad jag läst.
O så drog hon upp medicinen som jag fick en gång o där var tionde fick hjärtinfarkt, för det hade jag läst o tyckte var fullt normalt.. Ja inte vet väl jag hur stora risker man tar som patient.

Kontenta, reseledaren beställer biljetter, skickar hädanefter dom olästa till Lotta i original o har ingen som helst vidare ansvarsbit.
Nu är det slut roat på min läskunnighetsbekostnad ... så det så.

(Nån dag apropå läsa o skyltar, ska jag tala om vad jag mötte på en enkelriktad gata i Östersund när jag lämnade in alla deklarationer i maj...men inte riktigt än jag kan få hot mot mig, är alldeles för färskt...jag skäms lite lite lite jättelite..men inte så jag mår dåligt direkt..hehe)