Tänker en massa

Vaknade med skov, medicin o sova några timmar, vaknade utan skov i soffan dimmig o plumsig av medicinen. Jag verkligen älskar den medicin som jag tillslut fick ordinerad. Älskar var väl o överdriva, men vad gör det om man överdriver ibland. Tror inte jag kan förklara i ord vad den betyder, den tar verkligen bort skovet efter några timmars sömn. Jag kan känna den ligga o lura långt där bak, men det gör inget, den får ruva bäst den vill så länge den inte bryter ut. Oftast så vaknar jag med skovkänningar några dagar efter oxå, det ligger i kroppen men kan inte bryta ut men måste få vara där de tre-fyra dagar det brukar hålla på.

Hade iallafall laser och hotstonemassage inbokat på eftermiddagen idag, det var perfekt! Vilken avkoppling, med värme o tysthet o lugn. Däremot har jag fortfarande inte lärt mig slappna av, min massör sa åt mig senast idag. Det är så svårt, ni tycker jag är helt dum i huvudet men jag kan ärligt inte. Ungefär som när man ska lära sig simma, det finns där någonstans men kommer inte riktigt fram på en gång. Du har sprungit fort som fan o flåsar o kipar efter andan, försök då tala lugnt o tydligt, inte så lätt va, nä precis så är det. Jag vet att jag ska liksom släppa känseln i t ex benen, att dom ska bli tunga, men det går inte släppa ner dom o dom blir inte tunga. Men jag tränar på, ingen märker ju det ; ).

Fortfarande lycklig efter helgen i Umeå, det enda sorgliga är att vi bor ca 35 mil för långt ifrån varandra. Tänk att bara kila över. Så skulle det vara.

Det finns en mer sorglig sak, dit det går att bara kila över men jag har inte gjort det på evigheter. Marita. Alltså jag vet inte, varför blir det som det blir. Skärpning pågår. Kom ett sms idag! Tänker på henne mest varje dag. Blir fan i mig våldsgästning till helgen, sambon har inplanerat med kurs, kanske vi ska gå o frossa på Glassbaren. 

O så tänker jag på Igor, han har fått virus, Igor är ju Lottas charmtroll som aldrig kommer bli vuxen i sinnet. Han är iallafall sjuk, det är inte bra o inte roligt. Hoppas så att han kryar snart. Att han blir frisk råder det ingen tvekan om men att vara sjuk är aldrig roligt. 

Tänker på Inger oxå, som miste Hollys söta brorsa Dogge. Han med strumpan i tarmen. Det gör fortfarande ont i själen när jag tänker på det. Förbannade jävla strumpa. Helt sjukt hur det kan gå.

O så fina lillasyster Helen, hon har förändringar i sitt liv. Oväntade o lite sorgliga. Skulle vilja krama henne massor, massor o lite till. Ska ta o åka ner någon helg. O har vi tur kommer hon upp snart.

Vad mycket sorgliga tankar det var idag. Känner mig inte sorglig.

Känner mig förväntansfull, vårens stora resa, utställningspremiär, glada dagar med sol, glada dagar med vänner, planera spa som jag fick i födelsedagspresent o så kanske jag vinner några miljoner vem vet ; ).