Det var som igår

6 år sedan, tiden går så fort, fast det känns som igår.
Jag tänker på henne varje dag.
Ställer mig frågorna.
Undrar o grubblar.
Vänder o vrider.
Ser strecket bli en tunn rak linje, hör pipet.
Känner sucken.
Tystheten
Verkligheten
Valet
.........
Sen finns ett hat, hat svart som kol.
Kommer aldrig att förlåta, aldrig.
Ger inte mycket av min energi på hatet, men det finns.
Jag vill att det ska finnas, det gör mig lyckligare för stunden.
Vill spotta på dig, köra över dig, ge igen. Bränna dig.
..........
Hör fortfarande orden, ord om hur min sorg skulle vara.
Blir arg o besviken. Då, då blev jag mest sorgsen o varse om egoismen.
Biter mig i tungan, vill inte älta, men det gör jag, inom mig.
O det tänker jag fortsätta ge mig tillåtelse till, det är en befrielse.
...........
Tack fina för att du alltid frågar, för att du kommer ihåg, för att du visar att du bryr dig.
Du är god för själen!