Neurologens sjukgymnast

Var till Neurologens Sjukgymnast i Östersund idag. Först fick jag beröm (love it) för allt jag tagit på allvar o försökt sköta efter bästa förmåga sedan jag var där i våras o fick träffa en neurolog. Alltså, först blir man lite paff att det finns folk som ids lägga tid på läkarbesök o sedan inte orka eller vilja göra det dom får råd till.
Det var inte stora förändringar (i världsssammanhang) som jag skulle göra, men för mig rätt så gigantiska (jag bor ju då i Bräcke jag..). Men jag har försökt anpassa mig det jag kan o göra det jag skulle förbättra o det jag skulle sluta med i största möjliga mån. Några saker är rätt stora för mig att ändra på så det kommer nog att ta tid men det får det helt klart göra.

Idag fick jag en nästan ännu större hemläxa, avslappning. Efter samtal med en fantastiskt duktig kvinna så skulle jag slappna av, jo men jag andades ut o axlarna föll neråt. Slappna av sa hon åter igen, jo men hallå är du blind kvinna jag gör ju det. Jag fick förflytta mig från sittande till liggande på britsen o hon körde någon avslappningsmonolog som innebar från mina tår till hjässan. O jag slappnade av så pass att det kändes som jag skulle trilla genom britsen, varenda muskel o sena var sovande. Då rör hon vid mitt ben o frågar när jag ska börja slappna av?!
Med andra ord, jag var och är helt värdelös på avslappning. Jag tyckte själv jag slappnade av massor o lite till, men visst hon hade sett sämre men dom var få. Ja men rolig merit, nä inte direkt.

Så jag fick avslappningsövningar som jag ska träna på lite när som helst men varje dag, börja med korta stunder som blir längre o längre för varje dag. Så himlans svårt! Jag lovar, när man gått i många många år o trott man slappnar av o man inte ens gör det till 50% så är det inte helt enkelt att lära sig på en kvart eller två. Men jag ska träna, massor ska jag träna.

O min andra stora hemläxa blev andning, min värdelösa andning hörde ihop med att jag aldrig slappnar av riktigt. Jag andas bara halvvägs, magen rör sig inte utan bara bröstkorgen. Jag kunde knappt på kommando o med stor koncentration andas ända ner i magen. Shit, vilken jobbig grej. Så nu ska jag börja andas med magen o lära mig att slappna av.

Varför?
Jo men logiskt (iallafall efter hon förklarat), musklerna får då vila ibland. Idag arbetar mina muskler (jag vet, jag är stark som Stålmannen jiho) hela tiden o nästan hela tiden på högvarv eftersom jag inte syresätter riktigt med mina halvdana andetag o att jag aldrig slappnar av. Så ryggen o nacken är hela tiden spänd, jag är ju stenhård (på ytan iaf..) att trycka på i negativ bemärkelse då. Hon sa att i princip självfallet så påverkade min stelopererade ländrygg min dåliga avslappningskapacitet, eftersom jag hade dåliga muskler (va starka jag!) runt ländryggen o kompenserade med andra muskler som fick arbeta dubbelt så hårt. O att det hela med ländryggen, onda nacken, migränen/skoven hängde ihop o påverkades av det som är negativt i mina handlingar o mitt leverne o hej o hå med farbror Frej.

Ja nu ska jag börja med detta, fortsätta med det andra o hoppas mina skov håller sig borta.
Laserbehandlingen skulle jag fortsätta med då den stimulerar celler o det var bra för syresättning av blodet o påverkar musklernas arbete!
Min migränmedicin ska jag fortsätta ta så fort jag känner minsta antydan till ett skov o hittills har jag lyckats mota tillbaka dom senaste, helt sjukt jävla skönt, ni kan inte ana. Jag tror på lasern jag gör kontinuerligt, mina förändringar som jag ska göra enligt neurologen, avslappningsmedicinen jag äter varje kväll, migränmedicinen o några timmars sömn i dvala när jag anar skiten. Det är kombon! Jag hoppas det fortsätter så, tänk att inte mer få fyra dagars skov i helvetet, det ni är bättre än det mesta kan jag lova.
O så ska jag göra mina hemläxor som jag fått idag, som sedan ska bli vardagliga rutiner.

Take care!