Neurolgen

Jag var ju till neurologen förra veckan, besöket tog drygt två timmar. Fick först berätta om mina skov, symptom och min vardag. Blev undersökt, mest så inga nerver låg i kläm eller var skadade. Dom lös i min pupill och kikade in mot hjärnan för att se på synnerven. O vet ni, jag hade ett skolboksexemplar av pupiller. Det ni ; ), undras om jag hamnar i nån bok tro. Nä men iallafall så fick det komma flera läkarstudenter och kika in i mina pupiller o nog kikade dom alltid, länge o noggrant allihopa. Inte alla dagar man hör åh, oj, oh när någon kikar en i ögonens inre.

Iallafall så är det troligen inte Hortons jag har, jag har alldeles för långa skov. Vid Horton håller dom i upp till någon timme, inte tre-fyra dagar som mina. Så jag (vad läkaren kom fram till) har en blandning av migrän, stressmigrän, spänningsmigrän. Jag är för det första alldeles för spänd, så jag har fått muskelavslappnande jag ska käka varje dag. Jag kan knappt vrida på huvudet pga det gör ont o tar stopp. Jag måste ta fler pauser i mitt stillasittande jobb, jobba färre timmar per vecka, motionen var bra som jag gjorde idag. Min steloperation har påverkat genom att jag rört mig "fel" o använt övre ryggen o nacken som kompensation.

Min laserbehandling som jag själv upplever hjälper, då den till o med brytit ett skov vilket aldrig inträffat tidigare, ska jag fortsätta med då den stimulerar celler o muskler.
Jag går på hot stone massage vilket innebär att jag ligger med mycket värme o sedan får en massage som knappt känns, hon vidrör mig nästan inte med sina händer, men det ger avslappning o får mig inte att bli sjuk. Ska jag också fortsätta med.

Så ska jag käka muskelavslappnande.

Det kommer ta tid att bli bättre o frisk men läkaren hade annars två andra ess i ärmen att ta till.

Jo en remiss till sjukgymnast i Östersund ska jag få, lära mig avslappningsövningar.

Så var det det där med jobbet då....men jag älskar att jobba o så det andra som gör att jag måste jobba mycket o bra o duktigt ; ).

Dom kallar Hortons för självmordshuvudvärken, den har dom "korta stunder" men kanske en gång om dagen i en vecka eller så. När man googlar får man läsa fruktansvärda historier, en kvinna som inte blev tagen på allvar o till slut bröt sin egen arm framför läkaren, för att få honom att förstå att den smärtan var inget i jämförelse med värken i huvudet hon hade. För att få tvivlare att förstå...jag har det ihängande utan uppehåll i 3-4 dagar. Det är ett helvete jag lovar. Nä, jag fiskar inte sympati o tycka synd om mig. Jag bara förklarar. Ljud, ljus, andning, rörelse, allt är en pina. Droga sig så man sover mesta dels är det som gör det uthärdligt, fast nä det är inte uthärdligt då heller. Efteråt blir man så trött, det tar väldigt på en. Skulle kunna sova hur mycket som helst fast man sovit flera dagar.
Så jag hoppas att skoven minskar, blir färre, blir lindrigare, kanske till o med försvinner. Fan vad jag skulle bli lycklig, pigg o glad då. Kunna planera o göra vad som helst utan att vara rädd för att få ett skov. Ni förstår, det räcker med att jag gör något utanför det vardagliga så kommer det. Inte alltid, men i perioder alldeles för ofta.

Sluttjatat : )
Sorry!