Jag har mest bråkat på dom, så nu har jag ånger som alltid när vi haft en sådan dag. Fast hälften säkert är befogat (om inte allt). Lite extra kramar (inga munpussar) bjuder jag fröknarna på ikväll, men absolut inget fjäsk för dom har ju trots allt varit lite ohyfsade.
Dom VRÄKER i sig kottar, bark o skrot. Holly mumsar bajs.
Greta blir sur o vägrar gå hem! Brukar vara tvärtom att hon inte vill gå bort, så jävligt sur var hon nog. Varför? För att jag rämade o nöp henne i läppen när hon tuggade o tuggade o vägrade spotta ut. Greta tar man ju som aldrig i, så när man väl gör det håller hon på att dö av skam o allt möjligt traumatiskt. Hon är så känslig, inte att det gör ont eller kan göra ont utan känslig i sinnet.
Holly får efter arton bassningar gå i koppel så hon inte ska äta ihjäl sig på allt snusk, hon blir inte sur men bestämmer sig för att springa kors o tvärs maraton ju mer jag bråkar. Jag ser hur hon hånflinar när hon febrilt letar nått att äta, hon har en puls på trehundratjugo, ögonen är alldeles runda o stirriga, svansen vippar längst ut o nosen fladdrar febrilt. Jag skojar inte en bokstav. Hon är verkligen hysterisk. Tänk på vintern när det är rejält med snö o inget skräp på marken, då slänger hon sig mellan tallarna o biter av bark från stammarna! Folk som ser henne tror inte sina ögon.
O trött o lättretad..ja då är surstubinen kort o jag tål inget : (
Ingen bra hundpromenadsdag...vi tar nya tag imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar