Imse Vimse...

Fy fan...vilket monster jag haft på ovälkommet besök idag.
Hade kammat hundarna ute på mitt lilla bord, tjavar in med dom o kommer på jag ska kolla jordgubbslandet en snabbis innan jag ska laga middagen.

Hämtar kammen o mobilen på bordet ute o ska gå in. Då sitter den jäveln, stor orange o hårig i nåt jävla nätet o tror han äger hela bron. Jag slänger mig tillbaka o går till altanen, vägrar vara på samma sidan som tarantellakusinen. Skickar sms o frågar sambon när han kommer hem, typ om 1,5 timme. Alldeles förlänge, kan hända vad som helst under den tiden, det värsta om den skulle försvinna...

Facebookar o försöker få smarta tips o lite tycka synd om svar. Jo hej, ingen tror mig!
Jag börjar frysa om fötterna o hundarna protestera efter mat.

Min vän jägaren! Slänger iväg ett sms o undrar vad han gör just nu.
Jag sänder en vädjan om jägartjänster o hänvisar till den objudne inkräktare. Han undrar papperstuss eller bössa. Bössa, inget annat komma fixa detta.

Han slänger sig i bilen o är här på mindre än några minuter.
Jag står bakom garaget o tittar försynt fram när han kommer.

O vips...så var Imse Vimse död, platt, utrotad.

Tack snälla Hans! Du är bäst. Är skyldig dig en stor tjänst.

När sambon väl kommer hem o hör min berättelse o jag förklarar  vilken STOR fläck det blev efter tarantellan, får förklarat för sig att jag skulle aldrig klara mig utan Hans om sambon inte fanns (är inte första o knappast sista gången jag kallar in stackaren, på det mesta okristliga tider ibland dessutom). När jag o sambon drar ut på hundturen så visar jag honom likfläcken, han tittar på mig o pekar sedan på en stoooor rund mörk fläck typ två-tre dm i radie. Öhh det var ingen elefant vi haft ihjäl. Jag tror inte vi delar uppfattning om vad som är stort o litet.