Holly och mamma Fenja för någon månad sen
Stolta fina Fenja, min favorit som jag ville skulle ha hundra kullar till eller nått ; ).
Åh, vissa går inte att förklara med ord. Man bara faller pladask, hennes kärlek till sina valpar, hennes mattemani ; ) hennes tålamod, hennes klokhet, hennes utstrålning. Stark, levnadsglad, pigg, jakt, bad, på hennes villkor, huvudet högt, bestämd men ack så ödmjuk.
Hennes pigga goa ögon. Hennes ivriga tunga. Hennes mjuka päls o varma tassar.
Fick man hennes förtroende o kärlek så varade den livet ut.
Greta och Hollys mamma.
Fenja är i hundhimlen.
Åh vad du är saknad.
Tack underbara du för mina fröknar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar