Vår Prinsessa, vår söta och charmiga, den übersnygga, goa och snälla.
Åh vad hon betyder mycket för oss.
Hon är helt fantastisk och jag älskar henne så.
Men alltför ofta så tänker hon inte ända fram eller hon tänker nog inte alls. Att tänka är helt enkelt lite onödigt och överskattat. Blond i sinnet ; ).
Hon struntar ju fullständigt i om hon springer på någon och gör illas, det är inte av ondo, hon bara förstår inte. Får hon en tillsägelse så tittar hon verkligen oförstående på en och undrar var den höjda rösten kommer ifrån.
Idag sprang hon o Greta ikapp i full fart rakt fram, Greta sprang mellan två stenar, Holly ja hon sprang rakt in en stor grov tall. Rakt in! Hur tänker hon...eller nä visst ja, hon gör nog inte det.
Hon kan ju få hjärnskakning eller göra illa sig i kroppen, så jävla dumt och onödigt.
Hon ruskar sig flera gånger, så nått kände hon ju helt klart.
Man springer inte in i en tall, det liksom existerar inte. Okej om den hoppar framför o man inte hinner väja, men hur jävla troligt är det.
Men inte blev hon bitter för detta inte, full fart igen som om inget har hänt.
Hon sätter sig gärna precis vart hon tycker och känner för det, om det är på Gretas huvud eller på mattes mage, det spelar ingen roll, nä vadå..sitter jag på någon.
Tänk när hon reser sig upp under vardagsrumsbordet och slår huvudet tre-fyra gånger o ändå inte begriper att hon inte kan resa sig upp där under.
Alla gånger hon ramlar ur sängen (våran), kliver upp o tittar på en "puttade du ner mig". Nähä, konstigt, nått hände.
Det är ju som synd om henne när hon gör illa sig själv.
Min stora lilla Prinsessa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar