Strumpor i parti och minut, nya beställningar och nya nystan. Nya färger och ny former och längder. Men jag är inte den flitiga, har inte alls ärvt den talangen och ådran av mormor och mamma.
Det är mormor jag sysselsätter. Hon är ju av generationen handarbete och älskar att skapa, hennes verk i form av dukar, broderier och you name it, är fantastiska. Mamma var likadan, jag har lådor och skåp fulla. Mamma älskade att sy och sticka, mitt liv har varit fylld av rejäla tröjor, mössor, vantar och strumpor. Ville jag ha en tröja med en häst på så fixade mamma en sån eller såg jag en snygg mössa så gick hon hem och stickade.
Det mest fascinerande är att det inte tog någon tid, några varv med stickorna så var det klart.
Mamma sydde min syster Maries bröllopsklänning, en fantastisk skapelse.
Mormor är blind på ena ögat av starr så broderier och hennes favorit hardanger är lite påfrestande. Men sticka gör hon när hon blundar säger hon. Nu har vi haft raggsocksperiod, hela släkten kommer bli varm om fötterna. Norskvantar står på önskelistan och tumvantar. Det värsta...hon stickar för fort jag hinner inte komma på nya idéer.
Vi kikar ofta upp på vår lunchpromenad, jag o fröknarna. Men för dom är det inte några härvor garn som drar, det är rullrån. Alltså, rullrån tar en evighet att göra och dom matar hon hundarna med. Dom blir så ledsen annars...tanten har ju sina funderingar. Mormor har aldrig varit jätteförtjust i att baka kakor men rullrån gör hon lådvis och delar ut. Sjukt gott, jag tigger alltid åt mig dom riktigt välgräddade. Dom är perfekt spröda, söta o smuliga. Och dom ska ätas genom att "rullas upp".
Sköt om er alla Goa, ska jag fundera ut lite mer stickning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar