Greta passar på att få sig en sista slurk då vi hämtar henne den 23:e februari 2010. Det är spännande, en tik, det har vi aldrig haft, undrar hur det går, blir dom tjuriga, äter dom mycket kramas dom i huvudtaget, hur små blir dom, är dom... frågorna var många och tvivlen ännu fler. Efter två fantastiska hanar så var tveksamheten gigantisk. Tik fanns liksom inte på världskartan.
28 juni 2011, Fenja med Holly tikvalp.
Tvivlen var utsuddade och har övergått till en enorm kärlek. Inga funderingar här inte, okej, hur många som fick plats i bilen. Världskartan rymde två tikar.
Mamma Lotta, vi har haft tur att finna Thidas kennel och faktiskt om det inte vore för den så skulle vi ha en hane nu. Jag var 110% säker på den tredje hanen i vårat hem efter Nixon och Herman, men ja hur det gick med det har ni märkt, tur man kan ändra sig. Vi ville absolut ha en valp från Thidas och efter ett besök så var vi 100% säker på en tik om det blev Greta Garbo och nu så är vi 110% igen eller snarare 220%.
Hollywood, passar perfekt med Greta Garbo eller hur. Holly är Lottas fodertik, efter att ha varit med på min första parning så känns det mer okej att jo precis det där dom måste göra för att få valpar, har inte haft så mycket till övers för det innan och hur jag reagerade då vi anlände till Norge och Nero tänker jag inte lägga ut här. Men efter lite förklaringar och lugnande av de erfarna och sett de två överlyckliga pilska hundar så vips var det klart, den resan var för övrigt ett av de mest spännande jag varit med om och jag har då aldrig skrattat så mycket tror jag. Hur kom jag in på det här.. jo just ja, meningen är ju naturligtvis att Holly ska paras och när den dagen kommer är jag redo vare sig det är i ett garage i snöstorm eller i ett varmt vardagsrum med sittpuffar!
Vid tremånaders ålder gömmer sig Greta helst för dammsugaren, hon är en försiktig valp, men ack så trygg (i allafall bland blommor och möbler). Okej hon såg väl inte alltid ut så här, hon busade och sprang där emellan, men lite tjuren hrmpf kossan Ferdinand under korkeken var hon nog allt.
Holly är lite mer nyfiken vid den åldern, här vill hon gärna hoppa i och bada med Isabell min systerdotter som är här och njuter av sommarvärmen. Att träna hundarna med barn är ett måste, vi har ett helt gäng söta syskonbarn som kommer och hälsar på och då ska det fungera naturligt. O med en Berner är vänjningperioden cirka fem minuter.
Här är Greta fem månader, söt och charmig och fantastiskt lugn och snäll, ni ser på hennes ögon vilken go fröken hon är. Lugnet och godheten sitter kvar, jag förundras varje dag av hennes mjuka och underbara sätt. Hon är mattes fotvärmare, hon ser rakt in i min själ, hon läser mina tankar, hon är så mjuk, lätthanterad och följsam. Hon finner sig i det mesta. Hon är godhetens drottning. Det går inte förklara, vårat band är något speciellt. Vi behöver bara titta på varandra och tala med ögonen. Åh så jag älskar denna fröken. Njut av dom lurviga öronen dom försvinner som blixten om någon månad.
Vid fem månaders ålder är Holly en charmig och framåt bernerfröken, som är lite mer bitig än vad Greta var, men hon är även lugn och snäll för sin ringa ålder. Gretas känsla smittar av sig och Holly tar mycket efter henne. Härligt! Holly ligger gärna nära, vill ha kroppskontakt så med nosen på våra fötter sover hon sött. Hon är en liten stormvind som kom, Greta har nog lite röda trötthetsögon för Holly vill ha lite fart och bus ibland som valpar ska ha. Hon älskar människor, glädjen av nya bekantskaper visar sig genom hennes lyckliga ögon och svans. Hon ger sån värme och jag blir så glad av henne. Blir underbart att få forma denna lilla tös. Hollywood en glädje i livet som gör mig varm. Är första hunden jag varit med till veterinären där dom ligger på golvet för att fota och när vi kommer in kommer alla sköterskor och hälsar och känner igen fröken charm. Veterinären t om lägger sig och gullar så dom andra besökarna undrar lite ironiskt om dom gör hundskillnad ; ) Öhhh är ju bara att ta sig en titt på henne så förstår man eller hur?!
Greta 4 månader
Holly 4 månader
Greta 5 månader på sin första utställning i Karlskoga tillsammans med systrarna Gina och Geisha
Här är vi med Holly på utställningspremiär när hon är fem månader tillsammans med syskonen Dogge, Haley och Hamlet i Sundsvall. Spännande tyckte Holly, men sen sov hon en vecka tror jag.
Jag har fått smak på utställning, är kul, roligt att åka och träffa andra Bernerägare och hundar, roligt att få utbyta erfarenheter, roligt att ställa och framför allt få träna på att ställa. Vi får lite varierande bedömningar, oftast Very Good men vi hoppas naturligtvis på lite mer : ) om inte annat så är det fantastiskt nyttig för Greta (och Holly så småningom) att få träffa andra hundar. Greta har gått från att varit hoppig, dragig och lite stirrig, till cool lugn och harmonisk. Hon passar lite för ofta och mycket samt hon passar i vilket tempo som helst, så vi måste träna på trav. Däremot ställer hon sig helt själv och står oftast som ett ljus och visar upp sig för domaren. Hon är så bekväm med den situationen.
Det gick bra när vi ställde Holly också, hon käkade spån och viftade glatt på svansen, inga problem att springa eller visa sig för domaren. Är så viktigt att dom får en positiv bild av själva utställningen, domaren och folket och framför allt hundarna runt omkring. En förutsättning att åka och ställa är att hunden tycker det är roligt.
Och så var det då det här med "the handler", jodå det tar sig, jag försöker sträcka ut stegen och titta rakt fram samtidigt som jag sneglar på hunden som ska trava. Jag är nervös, oftast lite tyst och allvarlig innan, koncentrerad, men mycker mer tillfreds och säker efter att jag gick utställningsträning i våras, tre bilkvällar ner till Sundsvall och hem var det verkligen värt. Skillnaden nu på slutet av säsongen mot början är att jag njuter mer. Känns roligt att jag funnit ett nytt intresse, får göra något med mina hundar och åka iväg en dag eller två. Fast dag två i Sundsvall var jag jättenervös, vet inte varför, Greta var inte heller på hugget och hon kände garanterat av mig så där visade vi oss inte alls speciellt bra. Kan vara för att det bara var Berner, blir mer koncentrerat. Jag vet inte.
Det jag önskar lite mer är att vi alla Bernermänniskor strävar mot samma sak, att vi erbjuder varandra hjälp, att vi pushar och är positiva mot varandra. Att vi ställer upp och är glada och har roligt tillsammans. Jag tycker det är sjukt irriterande med de som är på utställning och sätter näsan i vädret för att man inte har hund från samma kennel som dom, att man inte klipper och piffar som dom, att man inte kan lika mycket som dom. Jag blir lite smått full i skratt av hur vuxna människor kan vara, tur det är få annars fanns kanske risken jag skulle kissa på mig av skratt ; ) Att glädjas med andra är något som glädjer en själv, att andra glädjs med en glädjer ända in i hjärtat. Vi kan väl alla säga hej när vi möts och ge varandra ett leende. Skitprat och avundsjuka förekommer bland alla åldrar och i alla intresseföreningar. Synd det ska visas så jävla väl bara. Kom igen och var lite goa. Svälj stoltheten. Var trevliga. Kom ihåg att ge ett positivt intryck av oss utställare, hundägare och rasen. När man som jag är nybörjare vill man gärna ha stöd, det räcker med att ni säger hej. När andra nybörjare kommer så vill dom ha ett hej och ett härligt välkomnande. Det är faktiskt i ett socialt sammanhang vi befinner oss i på en utställning, okej vi tävlar vissa på mer allvar än kanske jag, men ändå....
Jag har träffat så många glada människor, som hjälpt, som sagt hej som gett lovord och varit urgulliga. Och övervägande är det så. Herregud är inte bara Berner...skriver det eftersom det är det jag har.
När jag sitter i min stol och kikar på er som kan det här med att ställa, ni är så sjukt bra, jag studerar och tar lärdom, ber Greta studera ; ) speciellt trav då..hehe. Jag dricker mitt kaffe, pratar med stolsgrannarna och applåderar när ni får fina bedömningar och tittar på Greta och säger åh du är också vackrast och bäst, Holly med. Dom tittar med sina goda ögon..så förstår man återigen varför man är så kär.
Men visst har vi kul tillsammans allihopa! Och vilka underbara hundar vi har! Finns ingen ras som klår våran, finns inga hundar som våra, finns inga uppfödare som klår våra ; ) finns inga hundägare som vi ; ) eller hur..fniss.
Kärlek från oss till er