Min prinsessa, min käraste ögonsten
I fredags morse så käkade Holly en halv majskolv som låg inne i skogen.
Hon bet av en bit, därav jag vet vad det var o hur jävla hård den var.
Majskolvar är riktigt jävla farligt för hundar, då dom fastnar som en propp i tarmen o inte kommer ut.
Jag slängde in fröknarna i bilen o gasade ner till Sundsvall, till Södra Berget som jag ringt o förvarnat om att nu kommer vi igen ; ).
Holly röntgades, men eftersom hon nyss käkat frukost var det fullt av det o av kottar, barr o bajs (i tarmen då). Så jag drog ut på en liten rastningsrunda till o sen fick hon kräkmedel. Stackars lilla mådde så illa. Vi röntgade en trött o slut Holly, men såg inget. O ingen majs kom upp i kräket eller ut i rumpan heller. Vi kräkte henne lite mer, röntgade o letade. Ingenting.
Holly var slut o jag var förtvivlad. Majskolven hade hon ätit det var jag hundra på.
Veterinären kom in o hon ville gå ner med en kamera för att se om majskolven var där. Det vi undrade mest var om hon tuggat kolven i bitar eller svalt den hel.
Såg dom inget med kameran så ville hon öppna buken o eventuellt tarmen på Holly, där ungefär började jag gråta. Tittade förskräckt på veterinären o sen på Holly. Jag svarade att om hon tuggat sönder kolven så var ju en operation tämligen onödigt o undrade hur "vanligt o vardaglig" en sådan operation var, jo svarade hon dom gjorde nån mest varje dag (ja på sjuka djur ja..).
Holly var ju inte sjuk än, hon hade käkat en majskolv med icke känd utgång.
Jag tyckte kameran var okej, kändes rätt skönt att dom kunde kika o se.
Lämnade en ledsen Holly o gick ut o ringde till Lotta o grät (hon fick inte ringa mig för jag skulle bara gråta...så jag vet inte varför jag då kunde ringa henne..lite förvirring där då). Lotta protesterade högljutt mot att öppna en hund som inte var sjuk o så lite annat. Hon undrade varför dom inte gett kontrastvätska.
Jag gick in igen (var ute o promenerade med Greta som suttit i bilen sen vi for vid strax före halvtio o nu var klockan tre), fick prata med veterinären o berättade att jag minsann pratat med min uppfödare.
O så ja lite hit o dit o pladder.
Exakt så trött som hon ser ut var hon
Dom sövde söta Holly o gick ner med kameran, såg bitar av vad dom tyckte såg ut som majskolv (ingen hel alltså). Kors i taket, alltså det lät rätt skönt i öronen.
Veterinären tyckte vi skulle väcka upp henne o inte öppna buken (nähä...nä det hade dom liksom ändå inte fått gjort för jag svarade bestämt NEJ innan).
Veterinären o sköterskorna var verkligen jättegulliga o måna om Holly o om mig.
Förklarade allt dom gjorde o varför, var försiktiga o noga i hanteringen av Holly vid både röntgen (inget lugnande gavs) där hon ska ligga på ena sidan, på rygg o på andra sidan. Inte helt enkelt när man mår illa, på ett halt bord o människor som håller i o drar lite.
Holly väcktes upp o sen stannade vi till ca sju för observation o så att hon skulle kvickna till så pass det gick efter en dag med kräkningar o tom mage o sövning.
Under Hollys uppvaknande gick jag o Greta en långpromenad runt Södra o åkte för att inmundiga en varsin korv då vi inte ätit något sen frukost förutom massa kaffe hos veterinärerna. Greta lyckades dessutom charma åt sig ett gott tuggben samt lite provpåsar med käk så hon kunde få lite ligthmiddag.
Vid halvnio var vi hemma, Holly låg i baksätet o snarkade, Greta satt längst bak o undrade varför inte hon fick åka fram, ja hur man än gör...blir det inte riktig nöjt överallt.
Holly sov resten av kvällen och natten, orkade inte ens lyfta ögonlocket.
En liten parantes med en rynkig ful hand o nedslemmade byxor.
Jag lyckades då skära mig på en sylvass kant o blodade ner det mesta i rummet hos veterinärerna.
Tror dom lindade in mitt finger i kompress avsedd för Sankt Bernhard eller nått ; ).
På lördagmorgon klev vi upp tidigt, för lite frukost en promenad o sen åkte jag o Holly tillbaka till Sundsvall, det snöade o stormade, fy så tröttsamt.
Nyröntgad utan synlig majskolv.
Piggare o lite gladare.
Sen käkade hon i sig kontrastvätska som förhoppningsvis rinner rakt igenom inom ett dygn o visar sig i bajset : ). OM det inte gör det så är det väl stopp någonstans efter vägen, men på kvällen så lättade allt tungt i hjärta o själ. Kontrasten hade åkt rakt igenom, majskolven var söndertuggad o nu utbajsad ; ).
Jag hatar när mina prinsessor blir sjuk.
Jag gillar inte att måsta åka till veterinären o gråta o ha ont i magen.
TACK fina goda vänliga Inger (Berner-Inger) för dina underbara ord!
Dom värmde mig långt in i hjärtat.
Innan hemfärd åkte jag till Birsta med en lite gnällig (trött, hungrig, lite irriterad i halsen av kameran) Holly för att göra några ärenden.
Påväg hem stannade vi o tände ljus vid en kyrka.
Vi strosade lite i regnet jag o Holly, letade en grav, vi fann den inte.
Efter så god middag hos pappa med hela Ångegänget, spenderades kvällen i soffan.
Holly nära mig, huvudet på min fot.
Hon tycker så om mig, det gillar jag, gillar jag massor.
Efter lördagens obligatoriska Så Mycket Bättre så skjutsade jag upp sambon (som druckit öl) till kyrkan för ljuständning, då det är Allhelgona (mammas lykta hade jag naturligtvis redan tänt).
Klädrs på chaufför, turkos morgonrock med ett valphål i sidan, mommas raggisar i blandade färger o rosa gympadojor. Hoppades mest på att inte polisen var ute o hade kontroll, för det är inte säkert dom tycker det är lika naturligt att köra bil i denna utstyrsel som jag tycker.
Jag o fröknarna stannade i bilen.
Sambon vägrade låta mig följa...så känslig o fin i kanten!
Var ju ingen annan ute förutom spökena.
Greta utsåg husse till något form av huvudstöd, låg helt sonika så där en längre stund o funderade över när hon skulle få något gott...
Två jobbiga dagar, tur o så skönt att det slutade bra.
Jävla idioter som slänger majskolvar hur som helst.
Bär hem det du drar ut!
